Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föranledde regeringen att skicka Toll upp i ståndet, der han gjorde en allvarsam föreställning mot dess obefogade förhållande, samt föreslog ståndet att rätta sitt obefogade beslut. »Jag väntar», tillade han, »bifall härtill genom ett enhälligt ja. Finnes någon af annan tanke, han träde fram och, om han vill, låte anteckna sin mening och sina skäl, på det rikets häfder måga förvara hans tänkesätt.» Den hotelse, som låg häri, gjorde åsyftad verkan, och betänkandet blef enhälligt bifallet.
Följande dagen afslutades riksdagen. Konungen hade derunder förlorat mycket af den tillgifvenhet, man förut hyst för hans person, genom sin öfverdrifna nitälskan för sin makt, genom sitt sträfva lynne och genom sin obeveklighet att medgifva indragningar i sina och hofvets utgifter. Ständerna hade emellertid bifallit, att den gärd, som under tre år utgått för kostnaderna vid konungens förmälning, fick ytterligare under sex år fortfara såsom kröningshjelp, och tillika lemnades 100,000 rdr såsom gåfva åt drottningen, samt en lika stor summa åt den året förut födde kronprinsen. Adeln hade äfven föreslagit en gåfva af 66,000 rdr till hertig Carl och 33,000 till hertig Fredrik för att betala deras skulder; men förslaget antogs icke af de öfriga stånden.
De adelsmän, hvilka under riksdagen afsagt sig adelskapet, antogo derefter andra namn. Så kallade sig friherre Clas Cederström derefter Claesson, friherre Hans Hierta antog namnet Järta, brukspatron Adelheim namnet Borgström, såsom hans fader hade hetat före sitt adlande, stallmästaren Schultzenheim kallade sig Schultz och löjtnant Tham ändrade sitt namn till Tamm. Den sistnämnde blef på äldre dagar åter adelsman och äfven friherre. De öfrige återvunno icke sitt adelskap och förblefvo, med undantag af Järta, temligen obemärkte.
Friherrarne Knut Kurck och Nils Silfversköld samt herrar Gripenwald, Axel Adlersparre, David Schultzenheim den yngre och Skjöldebrand stäldes under laga tilltal för hafda förgripliga utlåtelser emot landtmarskalken. Rättegången fördes inför Göta hofrätt, inom hvars domvärjo den åtalade förbrytelsen egt rum. Den drog långt ut på tiden, i följd af de tilltalades invändningar, dels mot domstolens behörighet och dels i öfrigt, men hela saken slutade med böter, för det mesta för de tilltalades skrifsätt under rättegången. Besvär anfördes emellertid i högsta domstolen, som den 26 Januari 1802 bekräftade domen, hvilken äfven vann konungens bifall, och med detsamma lät han utfärda en förordning, att den adelsman, som framdeles afsade sig sitt adelskap eller något sitt stånd tillhörande laglig förmån, ådroge sig landsflykt — en författning, hvilken var helt och hållet olaglig, då konungen icke hade någon i grundlagen stadgad rätt att utfärda densamma.
Denna författning var sålunda en bland följderna af tilldragelserna vid riksdagen i Norrköping, och den väckte mycken förtrytelse så väl genom sin olaglighet som genom sitt innehåll. Långt mera allmänt var dock missnöjet öfver följderna af de vid riksdagen beslutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
