Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges yttre förhållanden, 1800-1805
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit bruten, 11 blockskepp, flytande batterier och pråmar fallit i engelsmännens händer samt en vapenhvila blifvit beviljad, hvilken den 9 April följdes af ett stillestånd, hvarigenom Danmark tills vidare frånträdde den beväpnade neutraliteten. I Köpenhamn klagade man bittert öfver att Gustaf Adolf ej uppfylt det löfte, han gifvit kronprinsen, att den 2 April vara med svenska flottan i Köpenhamn; men medelst företeende af de meddelade befallningarna kunde han fullkomligt bevisa sin oskuld och var sjelf mycket förbittrad öfver att Danmark ingått ett stillestånd utan att förut meddela sig med honom såsom sin närmaste bundsförvandt. Äfven Wachtmeister och Palmquist fingo nu erfara hans missnöje. Redan den 6 April skilde han Palmquist från befälet öfver eskadern, och då Wachtmeister icke genast stälde sig denna befallning till efterrättelse, utan skickade en kurir till konungen med föreställningar, förklarades han skyldig att träda i arrest, och öfverbefälet i Carlskrona uppdrogs åt vice amiralen Carl Olof Cronstedt. Undersökning så väl om orsakerna, hvarföre svenska eskadern ej utlupit, som om grefve Wachtmeisters orderbrott, uppdrogs åt krigshofrätten, förstärkt med vice amiralerna Hans Reinhold von Francken och Johan Gustaf Lagerbjelke samt konteramiralen Henrik Johan Nauckhoff. Det utröntes emellertid, att motvind varit vållande till dröjsmålet med flottans utlöpande, men emedan Wachtmeister i andra punkter åsidosatt konungens befallningar, förklarades han sitt embete förlustig, hvilket han dock återfick 1802, men tog följande året afsked ur krigstjensten.
Den 13 April lemnade engelska flottan Köpenhamn och styrde inåt Östersjön samt lade sig den 19 utanför inloppet till Carlskrona, i hvars hamn den svenska flottan ännu låg skyddad. Följande dagen lät amiral Parker fråga Cronstedt, om svenska hofvet vore böjdt att frånträda förbundet med Ryssland eller icke; af svaret, hvilket han väntade inom 48 timmar, skulle engelska flottans företag bestämmas. Gustaf Adolf, som nu anländt till Carlskrona, befalte Cronstedt svara, att Sveriges konung beslutit troget uppfylla de förbindelser, hvari han ingått med sina bundsförvandter, utan afseende på de senare öfverenskommelser någon af dessa träffat; men att han dock ej vägrade mottaga de förslag till stridigheternas biläggande, som kunde blifva till de nordiska makterna gemensamt framstälda.
Något svar från den engelske amiralen följde dock ej härpå, men lika litet något anfall mot Carlskrona. Den engelska flottan hade blifvit temligen illa medfaren under anfallet mot Köpenhamn, och troligen fann man betänkligt att med densamma våga ett anfall mot det välbefästade Carlskrona. Under denna tvekan erhöll amiral Parker den 21 April från ryske ministern i Köpenhamn en underrättelse, som för honom var särdeles välkommen. Kejsar Paul, som gjort sig hatad genom sin nyckfulla, despotiska styrelse, hade under natten mellan den 23 och 24 Mars blifvit mördad och hans äldste son Alexander utropad till Rysslands kejsare, hvilken genast afsändt till Englands konung ett egenhändigt bref, med anbud rörande biläggandet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
