Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Frankrike, 1805-1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nederlaget vid Austerlitz icke från Ryssland och Österrike tycktes hafva något vidare att befara. Gustaf Adolf fann till och med utsigten så förtviflad, att han afsände till Petersburg ett ilbud med bref till Stedingk, hvari denne erhöll uppdrag att emot 6 eller 7 millioner rdr hamb. banko sälja Pomern till ryske kejsaren. Några dagar derefter intog svenska hären en förändrad ställning på norra stranden af Elbe med högqvarteret i Boitzenburg. Endast omkring 1,000 man under Gustaf Löwenhielms befäl stannade på södra stranden, med högqvarteret i Lüneburg.
Sådan var ställningen till mot slutet af Januari 1806, då preussiska regeringen gaf tillkänna sitt beslut att tills vidare besätta hannoverska området till följe af ett med Napoleon den 15 December 1805 afslutadt fördrag. Detta område utrymdes nu i början af Februari så väl af den ryska hären, hvilken gick tillbaka till preussiska Pomern, som af den engelska, hvilken återfördes till England. Engelska regeringen rådde Gustaf Adolf att äfven draga sina trupper derifrån, men han envisades att stanna qvar i Lauenburg och drog endast afdelningen i Lüneburg tillbaka från södra Elbestranden. Då emellertid förhållandet till Preussen i följd häraf blef allt mera spändt, började omkring den 10 Februari svenska hufvudstyrkan närma sig pomerska gränsen och förlades mellan Wismar och Sültz, med högqvarteret i Ratzeburg; men i Lauenburg, Möllen och Gadebusch qvarlemnades dock mindre fördelningar, hvilka först i medlet af Mars fingo förena sig med hufvudstyrkan, som nu utgjorde omkring 7,000 man. En mindre styrka under grefve Gustaf Löwenhielms befäl qvarlemnades dock att skydda Lauenburgska området, ehuru den dertill var alldeles för svag, så att detta qvarlemnande i sjelfva verket icke var annat än ett trots mot preussiska regeringen. Förgäfves uppmanade både engelske och ryske ministrarne Gustaf Adolf att sjelfmant draga sina trupper från Lauenburg — de skulle, ehuru slutligen reducerade till blott 232 man, der stanna, med sträng befallning att försvara detta område mot hvarje anfall! Sjelf afgick dock konungen den 27 Mars från Ratzeburg och lät svenska hufvudstyrkan gå i qvarter inom svenska Pomern, med högqvarteret i Greifswald.
Preussiska regeringen, som vid detta tillfälle visat mera långmodighet, än man kunnat vänta, förlorade dock slutligen tålamodet och sände en styrka af 1,100 man mot Löwenhielms lilla skara, hvilken, efter en kort fäktning den 23 April, öfver Gadebusch, Wismar och Rostock återgick till Pomern. För att hämnas lät Gustaf Adolf en eskader af 4 fregatter, 4 mindre krigsfartyg och 5 kanonslupar under konteramiralen friherre Rudolf Cederströms befäl i början af Maj utlöpa, att blokera hamnarne vid Svinemünde, Peenemünde, Colberg, Danzig, Pillau och Memel. Detta oaktadt och ehuru en preussisk här, minst dubbelt så stark som den svenska, stod under general Kalkreuths befäl vid svenska Pomerns gränser, företog dock preussiska regeringen inga fiendtligheter emot svenskarne, hvilket ytterligare stärkte Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
