Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Frankrike, 1805-1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aflade sin försäkran och emottog hyllning den 7 Augusti. Pomerska landtkassan sattes under förvaltning af ståndens fullmäktige och landtdagen afslutades den 18 Augusti, sedan konungen mottagit de mest smickrande förklaringar af ständernas belåtenhet med den nya organisationen, ej mindre än med konungens alla öfriga mått och steg. Sällsamt var, att midt under det konungen på detta sätt skilde Pomern från tyska riket, han likväl förklarade, att föreningen dermed icke borde anses upphäfd, ehuru i allmänhet detta rikes fullkomliga upplösning nu tycktes förestå.
Under tiden hade vigtiga förändringar egt rum i förhållandena mellan de europeiska stormakterna. Den 20 Juli hade fred blifvit ingången i Paris mellan Ryssland och Frankrike, hvarvid Ryssland förbundit sig att bidraga till fred mellan England och Frankrike samt mellan Sverige och Preussen, äfvensom Frankrike att draga alla sina trupper ur Tyskland. Fördraget ratificerades genast af Napoleon, men i en rysk statskonselj den 15 Augusti förklarades, att Rysslands ombud vid fredsslutet öfverskridit sin instruktion samt att de betingade vilkoren ej voro förenliga med Rysslands heder och Europas trygghet.
Redan förut hade Napoleon, efter en i Paris den 12 Juni undertecknad konvention, den 1 Augusti i Regensburg tillkännagifvit, att Bayern, Würtemberg, Baden, Berg och Cleve, Darmstadt, Nassau, Hohenzollern, Aremberg, Salm och von der Leijen med Frankrike inträdt i ett s. k. Rhenförbund, i kraft hvaraf dessa staters regenter under Frankrikes beskydd och garanti skilt sig från Tyskland, och att till följd deraf riksdagen i Regensburg komme att upphöra. I händelse af anfall skulle de förbundne furstarne gemensamt försvara sig, hvartill Frankrike skulle biträda med 200,000 man och de förbundne furstarne gemensamt med 63,000. Kurfurstarna af Baden och Darmstadt samt hertigen af Berg antogo titel af storhertigar. Napoleon förklarade den 1 Aug., att han derefter ej erkände det tyska riket, och kejsar Frans II, som redan den 4 Augusti 1804 förklarat sig för arfkejsare af Österrike, nedlade den 6 Augusti 1806 den romerska kejsare-värdigheten.
Tyska riket var sålunda i sjelfva verket upplöst, när pomerska landtdagen sammanträdde och biföll det svenska statsskickets införande i Pomern. Konungen af Danmark skyndade ock nu att förklara Holstein införlifvadt med Danmark.
För konungen af Preussen var tyska rikets upplösning och Rhenförbundets bildande så hotande, att han, som länge vacklat mellan att sluta sig till Frankrike eller till dess fiender, nu ändtligen beslöt sig för det senare, ehuru tidpunkten var högst olyckligt vald, sedan Österrike genom Napoleons segrar tvungits till fred, och ryssarne blifvit drifne ur Tyskland, så att Preussen sålunda stod ensamt i den förestående striden. Det blef nu af vigt för konung Fredrik Wilhelm att åter komma på vänskaplig fot med Gustaf Adolf, och han gaf derföre villigt sitt samtycke till Lauenburgs besättande af svenska trupper, hvarefter grefve Gustaf Löwenhielm den 17 Augusti fick åter dit aftåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
