Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Frankrike, 1805-1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 12 Maj kom Gustaf Adolf öfver till Stralsund och tog åter öfverbefälet. Vid samma tid blef Mortier kallad till Polen och vid svenska gränsen en fransk här sammandragen under marskalk Brune, hvilken efter hand skulle förstärkas till 40,000 man. Äfven den svenska erhöll åtskilliga förstärkningar. Mot slutet af Maj och början af Juni hemtades på svenska fartyg de utlofvade preussiska trupperna, hvilka under Blüchers befäl anlände till Rügen, men dock ej utgjorde mer än något öfver 4,000 man, som i medlet af Juni öfverfördes till Pomern. Till Rügen kommo äfven omkring 5,500 man engelska trupper, äfvensom något öfver 3,000 man svenska under Tolls befäl dit öfverfördes, så att mot slutet af Juli der var samlad en styrka af omkring 8,500 man. I Pomern stodo vid samma tid omkring 17,000 man, landtvärnet och Stralsunds väpnade borgerskap häri inberäknade.
Med sådana stridskrafter, större än de, med hvilka den store Gustaf Adolf börjat sitt segertåg i Tyskland, trodde sig hans namne äfven kunna åstadkomma storverk. Genom en militär-konvention mellan Sverige och England af den 17 Juni 1807 hade Gustaf Adolf förbundit sig att, emot de subsidier för hvar soldat, som redan voro utfästa, förstärka sin i Tyskland varande här till 16,000 man, hvarefter en gemensam operation af svenska, preussiska och engelska trupper under konungens öfverbefäl skulle företagas. Han lät derföre den 3 Juni förkunna, att stilleståndet komme att upphöra den 13 Juli och fiendtligheterna då att åter begynna. I följe häraf framryckte de svenska och preussiska trupperna mot gränsen. Konungen förde öfverbefälet, general Toll anförde centern, generallöjtnanten friherre Fabian Wrede högra flygeln och preussiske generalen Blücher med sina preussare, som nu blifvit förstärkta till omkring 7,000 man, den venstra.
Det visade sig emellertid snart, huru föga välbetänkt detta steg var. Kriget mellan Frankrike och Ryssland hade under tiden oafbrutet fortgått. Efter det ytterst blodiga, men icke afgörande slaget vid Preussisch Eylau den 8 Februari 1807 hade flera mindre vigtiga strider följt och slutligen det afgörande slaget vid Friedland den 14 Juni, der ryssarne förlorade 18,000 man döda och sårade, omkring 12,000 fångar och 80 kanoner, hvarefter en konvention om stillestånd ingicks den 21 Juni. Den 25 hade Napoleon och Alexander ett sammanträde å Niemen-strömmen, och den 7 Juli afslöts fred mellan Ryssland och Frankrike i Tilsit, då Napoleon »af undseende (par égard) för hans ryska majestät» återstälde åt konungen i Preussen en del af de länder, han från honom eröfrat, och antog rysk bemedling mellan sig och England, hvaremot ryske kejsaren erkände Napoleons äldste broder Josef för konung i Neapel, en hans yngre broder Ludvig för konung i Holland samt en tredje broder Jerôme för konung i Westfalen, äfvensom Rhenförbundet, med alla dess besittningar nu eller framdeles, och förband sig att låta ryska trupperna utrymma Walakiet och Moldau samt att fiendtligheterna mellan Ryssland och Turkiet skulle upphöra. Detta fredsslut följdes den 9 Juli af ett likaledes i Tilsit ingånget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
