Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1805-1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
general Moores befäl i medlet af Maj ankommit till Göteborg, men huru denne vägrat att vid dessa eröfringsplaner biträda, och huru de engelska hjelptrupperna i början af Juli återvändt till England, sedan konungen förbjudit dem att landstiga, så framt icke öfverbefälet uppdroges åt honom.
Mellan Napoleon och Alexander hade öfverenskommelse blifvit träffad om Sveriges delning mellan Ryssland och Danmark. I sin instruktion för marskalk Bernadotte hade Napoleon föreskrifvit, att han skulle dela sin här i två kolonner, hvaraf den ena skulle tåga mot Carlskrona och den andra mot Göteborg. En rysk kår skulle taga Gotland och derifrån landstiga i Kalmar län samt förena sig med Bernadottes här. Svenska ständerna skulle sammankallas i Göteborg och Bernadotte der förklara, att då Gustaf Adolf icke erkände Napoleon, så erkände Napoleon ej heller honom, hvarefter delningen af landet skulle verkställas.
Engelska flottan förhindrade emellertid Bernadottes här att landstiga på Sveriges område och den stannade tills vidare på Fyen, hvaremot en stark svensk här under Gustaf Mauritz Armfelts befäl, den s. k. vestra armén, stod färdig att inrycka i Norge, och en annan, den södra armén, under fältmarskalken Toll sammandrogs i Skåne. Armfelt stod redan färdig att framrycka i södra Norge för att börja eröfringen deraf, då han helt oväntadt fick konungens befallning att utrymma Norge och strängt inskränka sig till försvar. Det stannade ej ens härvid, utan kort derefter erhöll han ny befallning att från vestra armén bortskicka en del af de bästa trupperna dels till Skåne, dels till Göteborg. Bekymrad häröfver begaf sig Armfelt till Vestra Ed i Vermland, helt nära norska gränsen, der han hade ett möte i Maj 1808 med öfversten friherre Carl Henrik Posse, öfverstlöjtnanten Georg Adlersparre m. fl., hvarunder vigtiga planer uppgjordes, hvilkas följder längre fram visade sig. De engelska hjelptruppernas ankomst till Göteborg, i förening med omöjligheten att företaga något mot Skåne, så länge engelska flottan kryssade i Östersjön, gjorde att man i Danmark fann angeläget att sätta sig i säkerhet mot ett anfall, och befälhafvaren öfver danska hären i Norge, prins Christian af Augustenburg, föreslog derföre Armfelt ett stillestånd på obestämd tid, mot vilkor att inga svenska trupper under tiden skulle från norska gränsen dragas till södra delarne af riket. Armfelt skyndade att härom underrätta konungen, och då detta förslag tycktes gynna de planer, han nu hyste att genom landstigningar i Finland befordra en resning derstädes för landets återvinnande, gaf han Armfelt nödig fullmakt att afsluta det föreslagna stilleståndet. Den 28 Juli infann sig Posse i prinsens högqvarter för att börja underhandlingar, men något stillestånd kom dock denna gång ej till stånd.
Armfelt hade emellertid fallit i onåd. Missnöjd med konungens hela system och senast med den befallning, som fråntog honom en tredjedel af hans här, lade han ej band på sin tunga, och i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
