Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1805-1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högqvarter fäldes en mängd ganska skarpa yttranden, som ej blefvo för konungen obekanta. Först fick Armfelt en allvarsam befallning att rätta hvad i detta hänseende kunde läggas honom till last; men, innan hans förklaring hunnit inkomma, skildes han från befälet öfver vestra armén, som i stället uppdrogs åt presidenten i krigskollegium, generallöjtnanten friherre Bror Cederström, åt hvilken Armfelt öfverlemnade detsamma den 16 Augusti samt begaf sig derefter till sin egendom Engsö, der han erhållit förständigande att stanna i ett slags civil arrest. Öfverstlöjtnanten Georg Adlersparre öfvertog befälet öfver vestra arméns högra flygel, hvilket Armfelt dittills utöfvat jemte öfverbefälet.
Konungen hade nu frånträdt sin eröfringsplan mot Norge och tillsatt en komité att yttra sig om den ännu icke alldeles öfvergifna mot Seland, samt den 30 Juni afseglat till Åland, för att derifrån leda krigsföretagen till ryssarnes fördrifvande från Finland, hvarvid han emellertid, såsom här ofvan är visadt, förfor lika planlöst som i sina föregående krigsföretag, hvilka alltför öfvertygande visat, att han icke var danad till härförare. Under hans frånvaro uppdrogs öfverbefälet öfver krigsmakten i Sverige åt hertig Carl, med generalmajoren Gustaf Wilhelm af Tibell till stabschef.
Allt sedan de obehagliga uppträdena med general Moore och de engelska truppernas afresa hade ett spändt förhållande inträdt mellan konungen och hans enda bundsförvandt, den engelska regeringen. Närmaste följden af detta mindre vänskapliga förhållande var en förändring af de personer, som dittills vid båda hofven representerat de förbundna makterna. Förre svenske ministern i Berlin Gustaf von Brinckman blef nu efter Carl Magnus von Rehausen svensk minister i London, och engelska sändebudet i Stockholm Thornton efterträddes af Anthony Merry. Det dröjde likväl icke särdeles länge, innan denne kom i ett lika obehagligt förhållande till Gustaf Adolf, som hans företrädare varit.
En finanskomité, med riksdrotsen till ordförande och bestående för öfrigt af öfverståthållaren Ugglas, presidenten Lagerheim, statssekreterarne Lagerbring och Rosenblad, landshöfdingen i Bleking Anders af Håkansson, generalmajoren Tibell och landshöfdingen i Stockholms län Erik Adolf af Schenbom, hade blifvit tillsatt i September 1808, för att uppgöra kostnadsförslag för följande årets fälttåg och inkomma med betänkande i hvad mån landets egna tillgångar, i förening med andra påräknade medel, ansågos kunna betäcka krigskostnaderna. Komitén afgaf sitt betänkande den 21 November och beräknade deri kostnaderna för 1809 års fälttåg till något öfver 26 millioner rdr — en summa mer än dubbelt så stor som rikets hela då varande rörelsekapital och uppgående till nära en femtedel af invånarnes hela sammanlagda förmögenhet. Att bestrida densamma med landets egna tillgångar var en påtaglig omöjlighet, och enda utvägen var således att söka upptaga lån eller förmå England att öka sina subsidier. Den nye engelske ministern förklarade emellertid snart efter sin vid denna tid inträffade hitkomst, att han ej blifvit berättigad för följande året lemna någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
