Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1805-1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde bland de skuggor, som rörde sig bakom fönsterförhänget, ej med säkerhet urskilja hvilken var konungen och ville ej göra sig skyldig till mord å orätt person, så att mordgerningen uteblef. Att en svensk riddersman kunnat göra sig skyldig till en slik mordanläggning, verkstäld genom legd lönnmördare, torde med skäl betviflas; men han har öppet erkänt det i sin egen ännu befintliga dagbok och dervid på följande sätt beskrifvit sin sinnesstämning under afvaktan på mordgerningens utförande: »Med utomordentlig oro räknade vi [1] minuterna och sofvo knappt. Ändtligen infinner sig en officer vid finska gardet, mitt hjerta slår af nöje (!), emedan jag trodde saken gjord; men olyckligtvis fingo vi veta, att Blå [2], förkyld och döende, saknat mod» [3].
Man kan och bör visserligen ej antaga, att dylika planer gillades af gardenas officerskår i allmänhet, men säkert är dock, att ett djupt och väl berättigadt missnöje var inom denna kår rådande och att flera planer redan å Åland uppgjordes att göra slut, om icke på konungens lif, åtminstone på hans regering.
Sådana planer voro nu i gång äfven å andra håll. I Stockholm var löjtnanten vid lifgardet friherre Jakob Cederström den ifrigaste befordraren af en anläggning till konungens afsättande, hvarför han, bland andra, vunnit Hans Järta, som vid Norrköpings riksdag afsagt sig adelskapet och för sin häftiga opposition vid denna riksdag blifvit entledigad från sin protokollssekreterarebefattning. Genom honom kommo de missnöjde i förbindelse med åtskilliga ledamöter af konungens konselj, såsom statssekreteraren Lagerbring, presidenten Lagerheim och några andra, hvilka länge med oro och ovilja sett den mer och mer hotande vändning förhållandena tagit genom konungens hänsynslösa envishet.
Inom vestra armén hade dylika planer varit å bane redan under den tid öfverbefälet der fördes af Armfelt, som sjelf tyckes varit själen i dessa planer; men sedan han i Augusti blifvit aflägsnad från denna här, var kaptenen vid gardet friherre Carl Henrik Anckarsvärd den verksammaste befordraren af desamma, för hvilka han ifrigt, ehuru länge förgäfves, sökte vinna den nye befälhafvaren öfver vestra arméns högra flygel, öfverstelöjtnanten Georg Adlersparre, hos hvilken han var öfveradjutant. För afsättningsplanen vunnos dock allt flera af vestra arméns officerare, och man underlät icke att ställa sig i förbindelse med de missnöjde i hufvudstaden.
Der hade dessas antal mot årets slut så ökats, att de kunde fördelas i särskilda sektioner och utskott, hvilka vunno daglig förstärkning, och der man öfverlade om den blifvande statshvälfningen, om den regeringsform, som då borde införas, de förändringar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
