Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svenska akademiens suspension blef dock ej långvarig, ty kort efter det konungen blef myndig, lät han Rosenstein förstå, att akademien kunde den 20 December 1796 på vanligt sätt fira sin högtidsdag och återtaga sin verksamhet.
Den egnades fortfarande åt vården om svenska språket. Utarbetandet af en svensk språklära och en svensk ordbok hade redan vid akademiens stiftelse blifvit densamma ålagdt; men det gick mycket långsamt med båda delarne.
Först trodde man sig kunna utan synnerlig svårighet åstadkomma en svensk grammatik genom att derför lägga till grund Anders Botins »Svenska språket i tal och skrift», med några tillägg och förbättringar; men det visade sig snart nog, att detta ej lät sig göra, och man insåg äfven, att stadgandet af stafningssättet, hvarom man ännu var långt ifrån att vara ense, måste föregå både språkläran och ordboken. I flera år sysselsatte sig ock Leopold med forskningar rörande svenska språkets rättskrifning, och när dessa voro afslutade 1801, uppdrogs, på Rosensteins förslag, åt Leopold att författa språkläran, hvarmed han trodde sig kunna blifva färdig inom ett år och hvarvid han fick till sitt biträde expeditionssekreteraren Johan David Flintenberg; men han invecklades snart i ortografiska tvister, som så upptogo hans tid, att arbetet ännu vid slutet af detta tidskifte var ofullbordadt.
Hvad ordboksarbetet beträffade, hade, redan vid öfverläggningarna om akademiens stiftande, både Schröderheim och Rosenstein framstält sina betänkligheter mot att lemna utarbetandet af ett verk, som fordrar största enhet i behandlingen, åt ett samfund af vexlande ledamöter, med skilda åsigter; men Gustaf III, som ansåg en svensk ordbok, efter mönstret af den franska akademiens, blifva en prydnad för sitt vittra tidehvarf, stod fast vid sitt beslut, och i Februari 1787 beslöts, att ledamöterne skulle till utarbetande sig emellan genom lottning fördela alfabetets bokstäfver; dock blefvo, med konungens begifvande, riksråden Höpken, Fersen och Hermanson från deltagande i detta arbete befriade. Under hela våren fortgingo öfverläggningarna om ordboken, och förslag till ordens utarbetande uppsattes och granskades, äfvensom sjelfva grunderna afhandlades. Konungen var nästan alltid närvarande vid dessa öfverläggningar och deltog lifligt deri. Olämpligheten af den vidtagna arbetsfördelningen blef dock alltmera synbar. De fleste ledamöterne hade så många andra bestyr, att de föga medhunno utarbetandet af sina andelar i ordboken. Så afbröts arbetet först af kriget och sedan af konungens död, och först i Januari 1793 blef det åter upptaget; men då endast två bokstäfver nu voro färdiga, blef, på Oxenstiernas förslag, i November 1793 arbetet uppdraget åt en enda person, Johan Stenhammar, akademiens amanuens, mot ett årligt arvode af 200 rdr. Hans arbete blef likväl ofta afbrutet af sjuklighet och upphörde vid hans död 1799. Särskilda ledamöter hade emellertid äfven arbetat å ordboken; men i Februari 1808 åtog sig Leopold detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
