Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbete mot årligt arvode af 280 rdr. Någon frukt af detta åtagande hade dock vid nu ifrågavarande tidskiftes slut ännu ej visat sig.
Under tiden hade arbetet med akademiens stafningslära äfven fortgått, och Leopold, som fått sig uppdraget att utarbeta densamma, förklarade i November 1798 sig vara färdig dermed. Rosenstein, Adlerbeth och Silfverstolpe utsågos att, jemte författaren, granska detta arbete, och under våren 1799 granskades det i akademien, hvarmed fortsattes till dess i December 1801 afhandlingen trycktes i akademiens handlingar, med ett företal af Rosenstein, hvari orsakerna till skiljaktigheten i stafningssättet anfördes, redogörelse för de af akademien antagna grunder lemnades samt underrättelse meddelades om de författare, som förut behandlat samma ämne. Leopold hade utgått från den åsigt, att om man ville gifva stadga åt stafningssättet, borde man söka en allmän och varaktig öfverensstämmelse, hvilken man lättast skulle vinna genom att hålla sig till bruket. Hvarest en sådan öfverensstämmelse redan fans, borde den respekteras; men der bruket vacklade, borde en allmän stafningsgrund afgöra mellan de olika stafningssätten. Såsom hufvudregel uppstälde han, att det verkliga uttalet borde öfverallt af skrifningen uttryckas, der icke bruket kräfde en afvikelse. För öfrigt röjde den nya stafningsläran föga anspråk att reformera, utan sökte blott stadga bruket, hvilket ock beredde densamma en stor och skyndsam framgång. Det akademiska stafningssystemet var ock i betraktande af språkvetenskapens dåvarande ståndpunkt ett i sitt slag ganska förtjenstfullt verk.
Efter Kellgrens död stod Leopold högst i anseende bland de svenska vitterhetsidkarne. Ingen saknade Gustaf III så djupt som han. Den kärlek och beundran, han egnat den snillrike konungen under hans lifstid, öfvergick efter hans död till ett slags dyrkan, hvilken Leopold under hela sin återstående lefnad egnade hans minne. Hvarje år firade han årsdagen af hans död såsom en sorgedag och förde med sig i grafven öfvertygelsen, att Gustaf III var en af de störste män, som lefvat. Hans väns och välgörares död var ock för Leopold ur alla synpunkter, äfven den rent ekonomiska, en svår och oersättlig förlust. Hela hans årliga inkomst i löner och pensioner utgjorde 850 rdr, som icke voro tillräckliga för hans lefnadskostnader, sedan han gift sig, och för att förbättra sin ekonomiska ställning måste han, såsom han sjelf yttrade sig, »tillgripa den jemmerligaste af alla utvägar, som här i Sverige kunna uttänkas, den att, såsom Boileau säger, grunda sitt kök på sin penna».
Vi hafva förut omtalat, huru han från Oktober månads början 1792 blef hufvudredaktör af Extra Posten, hvars utgifvare dock var boktryckaren Holmberg och Leopold i sjelfva verket icke annat än en af honom aflönad medarbetare i tidningen, med ett arvode, som ej synes varit särdeles frikostigt. Flera Leopolds bidrag både på vers och prosa gåfvo ock tidningen ökad spridning, men inbringade icke åt författaren så mycket, att han ansåg sig kunna stanna i Stockholm, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
