Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
imitationer; men då från denna tid Kellgren af tilltagande sjuklighet mer och mer hindrades från att verksammare deltaga i tidningens redaktion, blefvo hennes bidrag allt flera. Redaktionsbestyret föll nu allt tyngre på hennes man och, såsom god hustru, ville hon äfven häri vara honom till hjelp. Unider åren 1792—1798 skrefvos hennes flesta och bästa dikter. De väckte genast stor uppmärksamhet, men man trodde länge Kellgren vara författaren, och först efter hand blef det bekant, att man för dem hade att tacka fru Lenngren, som dock gjorde allt för att undgå det lysande rykte, som nu tillföll henne. Hennes namn var dock ej offentligen nämndt förr än Gyllenborg på svenska akademiens högtidsdag den 20 December 1797 uppläste sitt »Ode till fru Lenngren». Härefter betraktade akademien henne såsom sin osynliga ledamot. Det sattes äfven i fråga att hos konungen begära en ändring i akademiens stadgar, hvarigenom en plats i densamma skulle kunna lemnas henne, men hon var allt för blygsam att icke undanbedja sig en dylik hyllning. Akademiens handlingar blefvo emellertid alltid henne tillsända, och då de på akademiens stat af Gustaf III uppförda pensioner att tilldelas utländske författare år 1800 indrogos, för att tillfalla inländska, blef en af dem å 150 rdr specie, på akademiens förslag, tillerkänd fru Lenngren. Slutligen reste äfven svenska akademien hennes grafvård å Clara kyrkogård i Stockholm.
Under åren 1797 och 1798 träffades hon af två svåra sorger. En brorsdotter, hvilken hon, sjelf barnlös, upptagit som fosterdotter, vid hvilken hon med den varmaste tillgifvenhet var fästad och som äfven genom sina intagande egenskaper spred glädje i hennes hem, blef efter en svår nervsjukdom obotligt sinnessvag, och fru Lenngrens fader, professor Malmstedt, föll under hemvägen från ett besök hos henne i vattnet och drunknade. Hennes sinnesstämning i följd af dessa olycksfall röjde sig i de bekanta dikterna »Kyrkogården», »Hymn» och »En blick på grafven», och från denna tid blefvo dikter af hennes hand allt mera sällsynta.
De sista åren af hennes lefnad voro för henne svåra pröfvoår. En smärtsam sjukdom, kräfta i bröstet, gjorde hennes dagar allt tyngre; men hon bar sitt lidande med sådan sjelfbeherskning, att endast hennes man och hennes läkare voro vittnen till hennes plågor och hennes tålmodighet. Med orubbad sinnesstyrka underkastade hon sig ock en smärtsam operation, som dock ej häfde det onda. Den 8 Mars 1817 var hennes dödsdag.
Förträfflig såsom maka, var hon äfven ett mönster såsom hustru och för sina tjenare snarare en moder än en herskarinna. I blandadt sällskap noggrant afvägande orden och försigtig ända till slutenhet, var hon i den närmare vänkretsen lika öppenhjertig som pålitlig, och likasom hon der förhöjde glädjen, visade hon sig lika beredvillig att i sorgens boning sprida tröst och hjelp. Hennes utseende kunde ej kallas skönt, men det gaf ett intryck af stilla behag, »hvarvid den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
