Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thorilds revolutionärt och republikanskt sinnade vänner i Sverige, som funno, att han i detta arbete brutit med både revolutionen och republiken, samt förkunnade motsatta läror mot dem, för hvilka han så mycket ifrat, kände sig besvikna i sin väntan. Hans fiender tego, och allmänheten såg i detta arbete ett nytt bevis för hans brist på hållning och lust för parodoxer. När sålunda boken icke på långt när väckte det uppseende eller vann den afsättning, han påräknat, blef Thorild mycket förgrymmad och förklarade publiken för »en åsna, men likväl ännu egande den proteiska förvandlingskraft att kunna ge sig menniskoform».
Ännu två andra skrifter af Thorild utkommo 1794 — »Sjelfständigheten», en dikt, innefattande en uppmaning till svenska folket att taga vara på sitt oberoende, med anledning af den nu upptäckta Armfeltska sammansvärjningen och det stöd denna ansågs hafva från Ryssland, samt »Harmonien eller allmän plan för en upplyst och äkta kärleksförening», en väl skrifven uppsats, med flera vackra tankar, ehuru icke heller fri från besynnerligheter.
Ingendera af dessa skrifter väckte någon större uppmärksamhet; men hans samhällslära, riktad mot de republikanska idéerna och hans »Sjelfständigheten», mot Armfelts sammansvärjning, begagnades af den mot Thorild nu välvilligt stämde Reuterholm att öfvertyga hertigen om hans oskadlighet och utverka hans benådning. Han fick tillåtelse att begifva sig till Greifswald och blef i Nov. 1795 utnämnd till blibliotekarie vid därvarande universitet, med titel af professor.
Här tillbragte Thorild sin återstående lefnad samt utgaf flera arbeten på tyska och latin, af hvilka det förnämsta var hans år 1799 utkomna »Archimetria», innefattande en systematisk framställning af hans filosofi, kring hvilket arbete de öfriga latinska afhandlingarna ordna sig såsom utläggningar, fortsättningar eller tillämpningar.
Thorilds förhållande till sina embetsbröder vid universitetet tyckes icke alltid varit det bästa. Hans ömtålighet och den ton af öfverlägsenhet, han tog sig, synas hafva sårat flera och invecklat honom i åtskilliga tvister. Med åren tyckas dock de bättre sidorna hos honom trädt allt mera i dagen.
Under Gustaf Adolfs långa vistande i Greifswald 1806 hade ock Thorild sina sista ostördt glada dagar. Flera af konungens omgifning, Wetterstedt, Stenbock, Jakob De la Gardie, Brinckman, besökte honom, visade honom mycken uppmärksamhet och funno sig intresserade af hans umgänge. Följande året besattes Greifswald af fransmännen, och Thorild måste, ehuru trångbodd, mottaga inqvartering. Från denna tidpunkt blef han icke mera densamme som förut. Hans känslighet var sårad, hans litterära verksamhet störd, hans lynne fördystradt. Äfven hans helsa började aftaga. I medlet af September 1808 lades han på sjuksängen af en nervfeber, som natten till den 1 Oktober slutade hans dagar. I grannskapet af Greifswald, vid den lilla landtkyrkan Neuenkirchen, står på en grafkulle, öfverskuggad af en lind, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
