- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf /
686

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1823; Erik Peter Älf, född i Linköping 1765, primus vid magisterpromotionen i Lund 1787, docent i lärdomshistorien derstädes 1789, prestvigd 1792 och död 1793; friherre Carl Bleckert Lybecker, född 1768, löjtnant i armén, hvarifrån han erhöll afsked 1796, död i Aug. samma år; Carl Johan Lindegren, född 1770, filos. magister i Upsala 1791, derefter anstäld i kanslikollegium, men utan att der vinna befordran, sekreterare i teaterkansliet 1796, men afskedad derifrån för oordentlig lefnad 1801, död i Maj 1815, utgifvare af tidningen Colporteuren 1798, i hvilken en af honom författad saga på vers, »Borgmästaren och oxarne», vann mycket bifall, likasom flera af hans känslosamma visor flitigt sjöngos, hvarföre han ock ansåg sig kunna utgifva sina »Samlade arbeten», 3 delar, 1805—1807, hvilka dock snarare nedsatte än ökade hans författarerykte; Lorens Peter Bagge, född 1775, anstäld vid svenska regeringen i Pomern 1812, hofråd 1813, död 1840; Bengt Johansson Kjellander, Kellgrens systersson, född 1781, filos. magister i Upsala 1803, medicine doktor 1810, öfverläkare vid Göta kanal 1811, död 1816, m. fl.

Större uppmärksamhet vunno och förtjenade de mot slutet af Gustaf Adolfs regering uppträdande skalderne Johan David Valerius, Johan Olof Wallin och Esaias Tegnér, hvilkas skaldeverksamhet dock vann sin egentliga utveckling under nästa tidskifte, och i framställningen af dess vitterhet skola vi till dem återkomma.

*



Sveriges dramatik led mycket genom Gustaf III:s död. Den omfattades visserligen äfven af den nya styrelsen med välvilja; men det lifliga intresse, han egnat densamma och genom sin djupa kännedom om de sceniska fordringarna visste i så hög grad göra fruktbärande, var försvunnet, ehuru så väl de båda kungliga teatrarne som den komiska nu hade kunnige, erfarne ledare.

Vid Gustaf III:s död var Gustaf Maurits Armfelt förste direktör för de kungliga teatrarne, men efterträddes redan från April månads början 1792 af ståthållaren på Drottningholms m. fl. kungliga lustslott friherre Clas Rålamb. Den egentelige styresmannen var dock kanslirådet Abraham Niklas Edelcrantz, andre direktör sedan 1783, hvilken vi i det föregående omnämnt bland de vittre författarne under Gustaf III:s tidehvarf och som äfven skrifvit för teatern.

Gustaf III hade den 16 Mars 1792 bevistat en representation af den franska skådespelartruppen å Bollhusteatern och derifrån begifvit sig till maskeraden, der han träffades af Anckarströms skott. Vid hans död upphörde både de franska och de svenska skådespelen på denna teater. Den franska truppen afskedades den 21 April, och då man nu beslutat bollhusets rifvande, flyttades dramatiska teaterns representationer till operans scen, då de åter begynte i November samma år, men fingo 1793 en särskild skådeplats, hvartill den s. k. Arsenalen å den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0724.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free