Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plats, der nu Carl XII:s bildstod är rest, inreddes. Den nya »dramatiska teatern» invigdes den 1 November detta år med Gustaf III:s dram »Den svartsjuke Neapolitanaren» samt ett af Edelcrantz författadt tillfällighetsstycke »Alcides’ inträde i verlden», med musik af kapellmästaren Hæffner. För öfrigt utgingo fortfarande de bidrag Gustaf III anvisat till så väl operans som dramatiska teaterns underhåll, och sedan Gustaf Adolf sjelf tillträdt regeringen, inköptes 1798 »komiska teaterns» privilegium, sedan konungen ur sin handkassa betalt den skuld, hvari denna teaters föreståndare Carl Stenborg råkat. Tillika förordnades, att derefter »aldrig några inrättningar af enskilda personers spektakler uti Stockholm måga finnas eller tillåtas». Dock hade redan i November 1795 skådespelaren vid de kungliga teatrarne Abraham De Broen af förmyndareregeringen erhållit privilegium att inrätta en teater å Djurgården, hvarest årligen från den 1 Maj, till den 1 Oktober skulle få uppföras komedier, dramer och operetter, men icke sådana som gåfvos å teatrarne i staden, och intet stycke fick der gifvas, som icke af direktionen öfver de kungliga spektaklerna var genomsedt och gilladt. Det dröjde likväl ända till i Juni 1801, innan Djurgårds-teatern öppnades.
Den välvilja, Gustaf Adolf i början visat den svenska dramatiken, aftog likväl mer och mer i samma mån, som hans lynne blef mera dystert. Vid ett galaspektakel å stora operan i Januari 1803, då operan »Anakreon på Samos» uppfördes, fann konungen detta stycke icke motsvara sina ömtåliga begrepp om sedlighet och den kungliga värdighetens helgd, utan ansåg sig böra göra de inbjudne utländska beskickningarna en ursäkt för sin teaterdirektörs — denna plats innehades sedan Augusti 1798 af öfversten friherre Jonne Hugo Hamilton — »brist på smak och omdöme». För att ytterligare lägga i dagen sitt missnöje, lät han detta år införskrifva en fransk teatertrupp, som från Juli 1803 uppträdde vexelvis å stora operan eller dramatiska teatern. Dess verksamhet blef ej långvarig, ty då i en fransk opera, som af konungen bevistades, förekom berättelse om en prinsessa, som, öfverfallen i skogen och plundrad af stråtröfvare, blifvit i mindre fullständig beklädnad fastbunden vid ett träd, fann konungen detta så anstötligt, att truppen afskedades i Maj 1805.
Abraham Niklas Edelcrantz, som både under det Rålamb och Hamilton varit förste direktörer haft den egentliga ledningen af de kungliga teatrarne, blef i Oktober 1804 förste direktör; men det var hvarken lätt eller behagligt att under dåvarande förhållanden föra styrelsen öfver de kungliga teatrarne, Dramatiska scenens verksamhet lemnades visserligen ostörd, ehuru utan all uppmuntran; men mot operan visade sig konungen mer och mer afvog. I September 1806 aflät han från Bäckaskog till teaterdirektionen en skrifvelse, i hvilken förklarades, att stora operan skulle indragas, »till vinnande af en betydlig besparing för konungens handkassa». Dock bibehöllos några af personalen, jemte en del af kapellet, för att kunna gifva operetter; men de flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
