Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersåte. Hans verksamhet under 1800 års riksdag är äfven i det föregående omtalad, likasom att han därefter fick åtfölja konungen till Petersburg, samt kort efter återkomsten från denna resa blef i Februari 1801 förordnad till generalguvernör i Skåne. Att han var ganska verksam under utöfningen af denna befattning är likaledes omtaladt. Han hade 1801 blifvit friherre och erhöll ett ytterligare bevis på konungens bevågenhet, då han i December 1802 blef general af kavalleriet, och en af rikets herrar. Följande året ledde Toll underhandlingarna med hertigen af Mecklenburg-Schwerin om Wismars förpantning. Hans deltagande både i förberedelserna till kriget i Pomern och i detta krig, samt huru han derunder en tid var i onåd, men slutligen lyckades tillvägabringa en konvention, hvarigenom den å Rügen qvarvarande svenska styrkan räddades från fångenskap, är förut berättadt.
I September 1807 blef Toll fältmarskalk och hade öfverbefälet öfver de trupper, som under detta och följande året sammandrogos i Skåne mot ett befaradt anfall från Danmark, hvarefter han deltog i den mot slutet af året 1808 tillsatta finanskomitén. Han insåg nu alltmera tydligt, att man på ett eller annat sätt måste göra slut på det inträdda oefterrättlighetstillståndet, och sökte äfven, såsom förut är omtaladt, i ett utförligt memorial visa konungen nödvändigheten att afträda regeringen till sin son, om han ej sjelf ville göra fred med Napoleon; men hvilket ej verkade annat än nytt utbrott af Gustaf Adolfs häftiga lynne. I statshvälfningen tog dock Toll ingen del, och då han den 20 Mars erhöll underrättelse om densamma, fick han tilllika från hertigen en uppmaning att på sin sida bidraga till lugnets återställande. I sitt svar framstälde Toll förhållandena ur så mörk synpunkt, att detta togs såsom bevis på hans missnöje med den inträffade regementsförändringen, och han fick befallning att lemna befälet öfver södra armén till generalmajoren grefve Carl Mörner.
Sedermera lefde Toll ett år i stillhet på sitt Beckaskog, men fick kort före öppnandet af riksdagen i Örebro 1810 ett egenhändigt bref från Carl XIII, med uppdrag att öfvertaga högsta befälet öfver alla i Skåne varande trupper. Sinnena voro der i jäsning; man visste, att konungen i Danmark var en af tronföljarekandidaterne efter Carl Augusts död, och man behöfde en både vaksam och kraftfull man att upprätthålla lugnet. Det lyckades ock för Toll, som snart äfven fick uppdrag att i Helsingborg mottaga den nyvalde kronprinsen och blef den förste svenske man, som på svensk jord helsade Carl Johan, af hvilken han rönte det mest smickrande bemötande och för hvilken Toll äfven från denna stund fattade en fast tillgifvenhet.
När under följande året, i anledning af påbudet om det s. k. förstärknings-manskapets uppsättning, oroligheter uppstodo i Skåne, fick Toll högsta inseendet öfver säkerhetsanstalterna derstädes och lyckades äfven genom väl beräknade åtgärder återställa lugnet. Toll stod nu på synnerligt god fot med den nya regeringen, ehuru försök visst icke saknades att göra honom misstänkt såsom gustavian. Hans sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
