Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
offentliga uppdrag var att, innan fälttåget mot Norge öppnades, möta Carl Johan i Göteborg, der under flera dagar rådplägningar mellan kronprinsen, Toll, Essen och Adlercreutz höllos om operationsplanen för fälttåget. Vid afskedet gaf prinsen åt Toll såsom ett minne en rikt briljanterad gulddosa med sitt porträtt, och kort derefter blef Toll af Carl XIII nämnd till grefve i Augusti 1814. Den nya värdigheten fick han dock ej länge innehafva, ty han afled vid 74 års ålder den 21 Maj 1817.
Tolls yttre var ganska vördnadsbjudande; växten reslig, kraftfull och ännu på hans ålderdom föga böjd af åren. Den höghvälfda pannan och de eldiga, skarpa ögonen antydde både vilja och förmåga att befalla, men detta uttryck mildrades dock af ett visst godmodigt leende, som tycktes hafva stannat kring hans läppar. I umgänget förenade han okonstlad värdighet med den artighet och förbindlighet, som utmärkte Gustaf III:s tidehvarf, och hade ett rikt förråd af qvicka, ej sällan blixtrande infällen. Lynnet var jemt, sällan annat än gladt. Hans arbetsamhet var lika ovanlig som hans arbetsförmåga. För sin omgifning och i sitt hus var han en verklig fader samt älskades såsom sådan af alla. Han var aldrig gift, men påstod sjelf, att han friat tolf gånger och alltid fått korgen, hvaröfver han ofta skämtade. Han har visserligen blifvit mycket olika bedömd af sin samtid, men onekligen var han en man med ovanlig öfverlägsenhet [1].
Bror Cederström, son till landshöfdingen i Wasa, generalmajoren friherre Bror Olofsson Cederström, var född i September 1753. Hans studier började i Sverige, fortsattes i La Rochelle, och då han derifrån återkom till fäderneslandet, tjenstgjorde han först vid artilleriet, men blef 1771 sekundlöjtnant vid lifgardet. Tillika anstäldes han såsom tjenstgörande kammarherre hos drottning Sofia Magdalena 1776, blef ståthållare öfver Gripsholms slott och län 1781 och tjenstgörande hofmarskalk samma år, åtföljde Gustaf III under hans utrikes resor 1780, 1783 och 1784, blef generaladjutant och öfverste i armén 1786, afgick med ett konungens uppdrag till ryska hofvet 1787, blef öfverstelöjtnant och sekundchef för gardet 1788 samt anförde det vid de tillfällen, då det deltog i kriget åren 1788—1790. Han tillhörde derunder Gustaf III:s förtrogne och var långt ifrån att dela de politiska åsigter, som då omfattades av flertalet bland adeln. Också skref han till konungen från Finland, när 1789 års riksdag var lyckligen slutad: »Måtte jag aldrig mer i min lefnad få höra det förhatliga namnet ständer. Rådet, hoppas jag, lärer ock rest samma väg, fäderneslandets och ers maj:ts lugn.»
Med sådana tänkesätt fans han äfven af förmyndareregeringen vara en användbar man. Han blef i Januari 1793 tjenstgörande generaladjutant för armén, hvilken befattning han utöfvade under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
