Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utarbetande af särskilda författningar, blef i April 1802 ledamot i lazaretts-direktionen, samt nämndes på samma dag den 7 September 1802 till ordförande i den nya tullarrende-societeten och till president i kammarkollegium. Vid generaldiskont-kontorets upplösning i Mars 1803 förklarade konungen i särskild skrifvelse, att »den ordning och redighet, hvarmed nyssnämnda vigtiga inrättning blifvit förvaltad och nu till slut bragt, kunde i synnerhet tillskrifvas det utmärkta nit och den klokhet, hvarmed grefven alltid utfört de värf, honom uppdragna blifvit». I Juni 1804 beslöto Strömsholms slussverks direktion och aktieegare att, till tacksam åminnelse af Ugglas’ nit för detta verks framgång och fullbordan, låta slå en medalj, med inskrift: »För 27 års driftig styrelse till fullbordande af Strömsholms slussverk». I Aug. 1806 blef Ugglas vald till ordförande i det nya ostindiska kompaniets direktion; i Oktober 1807 förordnades han till ordförande i direktionen för allmänna fattigvården i hufvudstaden; i Januari 1808 till ledamot i den då, med anledning af det befarade ryska kriget, tillsatta beredning; i April samma år till ordförande i krigskomitén och i September till ledamot af finans-komitén. Alla dessa uppdrag i förening med vården om en vidsträckt bruksrörelse — han egde det betydande jernbruket Forsmark i Roslagen — vittnar om en högst ovanlig arbetsförmåga, hvilken ingen kunnat förneka Ugglas, så mycket han än, likasom Gustaf Adolfs öfrige förtroendemän, efter statshvälfningen klandrades och smädades, hvarvid Carl August Grewesmöhlen, som ansåg sig genom Ugglas’ inverkan hafva blifvit afsatt från sin öfverdirektörsbefattning vid tullverket, visade sig företrädesvis verksam.
Den nya styrelsen undandrog dock ej Ugglas sitt förtroende. Han förblef president i kammarkollegium till sin död, och då han 1811 begärde afsked från sin ordförandebefattning i generaltullarrende-societeten, förklarade kronprinsen i ett enskildt handbref sin önskan, att, »i anseende till grefvens tänkesätt, dess verksamma nit och dess samlade erfarenhet, grefven måtte med denna befattning vid tullstyrelsen ännu en tid fortfara». Mot slutet af Ugglas’ verksamma lefnadsbana tycktes ock skriket mot honom mer och mer tystna. Han afled i Stockholm den 6 April 1812, och i personalierna hette det, att »han offrat 42 års outtröttligt arbete åt rikets tjenst. Trenne konungar hafva hedrat honom med de högsta och dyrbaraste förtroenden; de upplysta och rättänkande medborgare hafva med högaktning erkänt hans sällsynt stora värde, och det syntes blott vara af skyldig aktning för ett allmänt omdöme, som lyckan, med föga vanlig ynnest, ifrån en ringa början upphöjde honom och hans ätt till högsta timliga välstånd och ära. — — Hans enskilda lefnad utmärkte sig af de vackra mensklighetens dygder. Hans umgänge var öppet, lätt och förbindligt; hans seder mera fria än utsökta, mera förtroliga än konstlade; hans redlighet och tro utan fläckar. Vänner älskade han lika uppriktigt som beständigt och gladde sig af hjertat, då han fick bevisa det. Försonlighet var ibland hans första dygder; med de medel, han egde att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
