Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hämnas många oförrätter, lär näppeligen någon mindre nyttjat dem. Hans menniskokärlek eger de skönaste och varaktigaste minnesvårdar i de barmhertighetsverk för värnlösas omvårdnad och undervisning, der han fört öfverinseende och styrelse».
Carl Erik Lagerheim, son till gravören vid vetenskapsakademien Carl Bergquist, var född i Stockholm i Juli 1742. Föräldrarne flyttade året derefter till en liten egendom i Södermanland; men då deras tillgångar voro knappa och barnen många, fick sonen Carl Erik, sedan han någon tid studerat i Strengnäs, 1756 taga tjenst som skrifvare hos sin morbroder, som var kronofogde. Sedermera blef han 1764 anstäld i kammarkollegium, så i kammarrevisionen och slutligen i kommersekollegium, der han blef kamererare 1770 samt assessor i handels- och manufaktur-divisionen 1772. Sedan han i denna egenskap utarbetat en mängd författningar samt gjort sig känd för en föga vanlig embetsmannaduglighet och arbetsförmåga, blef han adlad 1777, då han antog namnet Lagerheim, förordnades till sekreterare i hemliga utskottet under riksdagen i Gefle 1792 samt blef i Febr. samma år kommerseråd.
Efter Gustaf III:s död blef Lagerheim ledamot i allmänna beredningen samt i den då förordnade statsutredningen, hvars i Februari 1704 afgifna »berättelse om statsverkets tillstånd vid konung Gustaf III:s död» var af Lagerheim uppsatt. Efter denna utrednings upplösning blef han i Mars 1794 vice president i statskontoret; men då han här rättade flera missbruk, sökte förekomma anticipationer å statsinkomsterna och motsatte sig hvarjehanda godtyckliga anvisningar derå, väckte sådant missnöje hos de maktegande, och Lagerheim nödgades redan i November samma år begära afsked.
Så snart Gustaf Adolf sjelf tillträdt regeringen kallades emellertid Lagerheim redan i November 1796 att blifva så väl chef i statskontoret som ledamot i rikets allmänna ärendens beredning och i den nya statsberedningen, samt var från denna tid den egentlige finansministern, hvars verksamhet röjde sig i de åtgärder rörande statshushållningen vi här ofvan omtalat. De vittnade i allmänhet om mycken insigt i finansväsendet och klok beräkning. Det var ock först genom konungens oefterrättliga utrikespolitik, som penningeställningen blef allt mera bekymmersam, och Lagerheim var icke en af de siste att inse Gustaf Adolfs olämplighet för utöfningen af sitt höga kall, samt var en af de Gustaf Adolfs förtroendemän, som med belåtenhet sågo den inträdda regementsförändringen.
Han blef ock, så snart den var verkstäld, af riksföreståndaren kallad till ledamot i dess konselj och uppgaf der förslag till krigskostnadernas bestridande, intill dess ständerna hunnit samlas. Redan 1805 hade han blifvit president i statskontoret och 1807 friherre samt blef 1811 serafimerriddare. Under riksdagen i Örebro 1812 författade han, ehuru nu 70-årig och sjuklig, såsom ledamot i statsutskottet flera betänkanden och förordnades till ordförande i den komité, som efter riksdagens slut tillsattes, för att bringa till verkställighet åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
