Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 4. Geologi. Av E. Erdmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEOLOGI.
47
582
Profil från väster till öster över Kinnekulle.
Höjden i 5 ggr större skala än längden.
av sandsten med tillhörande konglomerat samt alunskiffer m. m. (kambrium),
kalkstenar, ler- och märgelskiffrar samt sandsten (ordovicium och gotlandium).
Samtliga dessa anses hava normal utbildning och kallas silur av östlig eller
normal facies, i motsats till i fjälltrakternas västra delar förekommande,
kristalliniskt utbildade skiffrar m. m., silur med västlig facies.
Bland silurområden med normal facies är det i Jämtland störst. Inom
mellersta och södra Sverige förekomma följande silurområden: ett i Dalarne, ett
i Närke, ett i Östergötland, ett i Västergötland, omfattande trakterna mellan
Skövde och Falköping med Billingen, Mösseberg m. fi., Kinnekulle och
tvillingbergen Halle- och Hunneberg; vidare är att märka silurområdet i Skåne samt
att likaledes hela Öland jämte den motstående kusten av Småland ävensom
hela Gottland utgöres av silur.
I Kinnekulle äro silursystemets avlagringar kanske mest typiskt och
fullständigt utbildade samt tillika lätt åtkomliga och bäst studerade. Nedifrån uppåt
förekomma här följande huvudlager. På den av gnejs bestående urbergsgrunden
a, vila i ordning: Kambrium: b. Sandsten, grå eller gulaktig, c:a 34 m
mäktig; c. Alunskiffer (svart lerskiffer med lager och bollar av orstenskalk) 22
m. — Ordovicium, Undersilur: d, Ceratopygekalk och Undre
graptolit-skiffer, 4 m; e. Ortocerkalk, grå och röd, 53 m; f. Chasmopskalk
(grå kalksten och skiffer) 10 m; g. Trinucleusskiffer (röd, grön och svart
lerskiffer) 28 m, med därpå liggande Brachiopodskiffer (oren kalksten och
kalkig skiffer, grå eller gröngrå) 5 m. — Gotlandium, Översilur: h. övre
grap-tolitskiffer (mörk lerskiffer). Bergets topp utgöres av diabas, som bildar
en 30 m mäktig bädd på övre graptolitskiffern.
De andra västgötabergen hava även de en betäckning av diabas, som genom
sin hårdhet skyddat de underliggande silurlagren mot fullständig förstörelse.
Dalarnes, Närkes, Östergötlands och Skånes silurområden hava bevarats till
nutiden genom förkastningar vid eller efter silurtidens slut och då nedsänkts
till lägre nivå än omgivningarna, hvarigenom de blivit mindre utsatta för de
agentier, som arbeta på berggrundens avnötande och förstöring.
Inom Jämtlands silurområde äro systemets alla tre huvudavdelningar
företrädda. Silurresterna utefter fjällfoten i Lappland utgöras av kvartsiter,
sandstenar, lerskiffrar, mestadels utan bevarade fossil.
Silurfältet i Dalarne saknar kambriska lager; närmast på urberget ligger ett
kalkigt konglomerat (Oboluskonglomeratet), på vilket följer först ortocerkalk och
därefter övriga silurlager, bland vilka må nämnas Zepfæraa-kalk och Orsa-sandsten,
lager, som icke förekomma i de andra silurområdena.
Närkes och Östergötlands silur visar i huvudsak samma lagerföljd som
Västergötlands men har varit mera utsatt för senare förstörelse.
Inom Skånes silur är den stora mäktigheten av ända till 1 000 m
anmärkningsvärd, som de översiluriska skiffrarna här beräknats äga. Dessa skiffrar,
särskilt en grå, märglig lerskiffer (Colonusskiffer eller Cardiolaskiffer), utgöra den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
