Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fysisk geografi. Inl. av [G. Sundbärg] Gunnar Andersson - 4. Geologi. Av E. Erdmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEOLOGI.
49
Av Triassysteniet finnas i Skåne utbildade de till dettas yngre
avdelning, keupern, räknade lagren, bestående av brunröda och grönaktiga
eller eljest brokigt färgade leror, märglar och sandstenar jämte
konglomerat. Dessa utgöra berggrunden inom tre mindre områden i nordvästra
delen av provinsen.
Keuperlagren utbreda sig även under den närmast yngre formationen,
rät-lias, och äro själva avlagrade omedelbart på silur, såsom vid flera djupborrningar
iakttagits. Några fossil hava hittills i dem icke anträffats. Mäktigheten av den
skånska keuperbildningen kan uppskattas till omkring 200 meter. I Skånes
keuper saknas kolflötser.
I anslutning till keuperlagren i Skåne må nämnas den inemot 300 m
mäktiga skiktserie av sandstenar, skiffrar och lerskiffrar m. m., vilken förekommer
på Visingsö i Vättern och på flera ställen vid sjöns stränder och som är känd
under namn av Visingsöserien. Några fossil hava icke blivit funna i denna
skiktserie, och dess ålder är därför ännu osäker. Genom nord-sydliga
förkastningssprickor ha lagren nedsänkts i Vätterbäckenet och sålunda skyddats från denudation.
Rät-Lias. De till keuperns övre gränslager (rät) och juras3’stemets
undre avdelning (lias) hörande bildningarna, vilka på grund av sin
samhörighet fått det gemensamma namnet rät-lias, omfatta såväl Skånes
stenkolsförande formation som också den s. k. Hörs sandsten, en avlagring
av mer eller mindre grov sandsten.
Skånes stenkolsförande formation förekommer inom trenne områden av
tillsammans 800 kvkm areal; det nordligaste, som tillika är det största, omfattar
trakterna mellan Höganäs, Billesholm och Landskrona, det mellersta trakten
kring Eslöv och Stabbarp; det sydligaste sträcker sig som ett smalt bälte längs
silursystemets gräns från Vombsjön till trakten av Ystad. Formationen utgöres
av med varandra växlande lager av merendels finkomiga sandstenar, grå till
svart lera, däribland eldfast lera, grå, grågul eller svart skiffer och skifferlera
jämte stenkol samt här och där förekommande lager och körtlar av lerjärnsten.
I trakterna mellan Hälsingborg och Höganäs har en mäktighet hos lagren av
mer än 200 meter iakttagits, vid Skromberga, sydost om Hälsingborg, i utkanten
av det största nuvarande utbredningsområdet, är mäktigheten blott 20 à 30 meter.
Det är endast de i formationens undre, äldre del befintliga två lägsta
kolflöt-serna, 10 till 30 meter från formationens botten, som äro brytvärda och
tillgodogöras, en eller båda, i de nuvarande gruvorna vid Höganäs, Billesholm, Bjuv,
Skromberga, Hyllinge, Ormastorp och Gunnarstorp, samtliga belägna inom det
nordligaste av de nämnda tre stenkolsområdena. År 1910 uppfordrades ur dem
sammanlagt 302 786 ton stenkol, 140 607 ton eldfast lera och 67 252 ton
klin-kerlera. Flötsernas mäktighet är i allmänhet 0’3—1’0 meter, och de åtföljas
vanligen av eldfasta leror eller skiffrar, som brytas samtidigt med stenkolen och utgöra
råmaterialet för en ganska betydande tillverkning av eldfast tegel, rör, tiles m. m.
I den kolförande formationens äldre lager, vilka bildats vid en sumpig strand
under den rätiska tiden, finnas väl bevarade lämningar av landväxter från den
tropiska och subtropiska vegetation av kärlkryptogamer, cycadofyter, gingkoväxter
och barrträd (lövträd saknades), som då frodades och lämnade material till
kol-flötserna, varemot i den övre, under liastiden bildade lagerserien, vilken
huvudsakligen är en ren havsbildning och icke innehåller nämnvärda kolflötser, även
åtskilliga marina fossil, huvudsakligen mollusker, förekomma.
Hörsandstenen förekommer i trakten norr om Ringsjön; den har där flerstädes
brutits och använts till byggnadssten och kvarnsten.
i—123483. Sveriges lund och jolk. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
