Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det svenska folket - 2. Demografiska förhållanden. Av [G. Sundbärg] E. Arosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMOGRAFISKA FÖRHÅLLANDEN.
97
av en i allmänhet hög dödlighet, med en stor frekvens av självmord; samt
slutligen av ett lågt nativitetsöverskott men också av obetydlig utvandring; b) Västra
delen av Sydsverige, karakteriserad av fåtaliga och sent ingångna giften men icke
desto mindre hög äktenskaplig fruktsamhet och ringa antal oäkta födelser,
medelmåttig eller ringa dödlighet, i allmänhet låg självmordsfrekvens samt mestadels
högt nativitetsöverskott men stark utvandring; c) Nordsverige slutligen, utmärkt
av medelmåttig äktenskapsfrekvens, i allmänhet synnerligen stark fruktsamhet
och ringa antal oäkta födelser, mestadels låg dödlighet och mycket högt
nativitetsöverskott samt obetydlig utvandring.
Under de senaste årtiondena hava emellertid dessa skillnader delvis försvagats,
och ovanstående karakteristik måste i. närvarande stund vidkännas åtskilliga
undantag. Särskilt har utvandringen även från Nordsverige blivit ganska betydande.
Av de ovannämnda främmande folkelementen äro lappar och finnar å
vissa orter av icke så ringa betydelse, nämligen i det nordligaste Sverige
(Norrbottens län samt Västerbottens läns lappmarker). Frågan om den
finska befolkningen har stundom visat tecken att antaga en politisk
karaktär, genom det nära grannskapet till Finland.
Vad först angår lapparna, äro dessa sedan urminnes tider bosatta i Lappland
samt till ett mindre antal i Jämtlands län; i allt utgöra de något mer än 7 000.
Att, såsom på tyska etnografiska kartor oftast sker, beteckna hela inre delen av
Nordsverige ända ned till 62:a latituden såsom innehavd’ av lappar, är
fullkomligt oriktigt. Av Jämtlands läns 120 000 inb. utgöra lapparna blott omkring 900,
och till och med i Lappland äro dessa senare i så avgjord minoritet, att blott en
enda socken därstädes finnes, i vilken den lapska nationen utgör mer än hälften
av befolkningen; denna socken är den allra nordligaste i vårt land (Karesuando).
I Lappland i dess helhet utgöra lapparna ej ens tiondedelen av befolkningen. —
Lapparna, som tillhöra den mongoliska stammens finskugriska gren, äro delvis
ännu nomader (dock i allt mindre antal) och utgöra i etnografiskt hänseende ett
ganska märkligt folk, en synpunkt som dock ej här må närmare behandlas (jfr art.
»Sveriges lappar» nedan). Att förlika de stridiga intressena mellan lapparna och de
svenska nybyggarna samt förekomma de förstnämndas undertryckande i mån av
en högre kulturs framsteg har varit en ganska svår uppgift för den svenska
lagstiftningen, utan vars humana anda den lilla lapska kontingenten säkerligen
länge sedan skulle varit försvunnen i vårt land.
De 25 000 lin liarna anträffas till ojämförligt största delen i Norrbottens län,
där de särskilt i Torneådalen utgöra en kompakt massa. Enligt många
forskares åsikt är denna befolkning i själva verket till större delen av svenskt
ursprung, ehuru den under århundradenas lopp — väsentligen genom de svenska
myndigheternas bristande blick för sakens innebörd — vunnits för det finska
språket. För närvarande utbreder sig dock svenska språket märkbart i
finnbygderna, genom de förbättrade kommunikationerna med svenskbygden, i synnerhet
järnvägarna, samt genom den stora gruvverksamheten, genom vilken särskilt
Gällivare förut förfinskade socken återvunnits för svensk kultur. I våra dagar
sörjer även Staten för utbredningen av svenska språket genom frikostigt
understödjande av folkundervisningen i dessa bygder. Hos de finsktalande själva
råder ock en allmän önskan att bliva delaktiga av den förmån, som ligger i
kännedomen om landets huvudspråk.
I mellersta Sveriges bergslager skedde under sextonde och sjuttonde
århundradena en ej obetydlig finsk inflyttning, vilken dock numera fullständigt
sammansmält med den svenska befolkningen. Detta sistnämnda gäller även om den
koloni av valloner, som på sextonhundratalet inkallades till järnverken omkring
Dannemora.
7—123483. Sveriges land och folk. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
