Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Statsförfattning och förvaltning - 1. Statsförfattningen. Av E. Hildebrand - Riksdagens sammansättning och arbetssätt. Av [J. P. Velander] T. Hedrén och V. Själander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
III. STATSFÖRFATTNING OCII FÖRVALTNING.
För ärendenas förberedande skola av varje ordinarie riksdag tillsättas sex utskott
(ständiga), nämligen konstitutions-, stats-, bevillnings-, banko-, lag- och
jordbruksutskotten. Av dessa har Konstitutionsutskottet att granska statsrådsprotokollen
samt behandla eller väcka förslag om förändringar i grundlagarna och
kommunallagarna. Statsutskottet, som behandlar flertalet frågor rörande statsutgifterna,
har härigenom blivit det viktigaste och inflytelserikaste utskottet.
Bevillningsutskottet sysselsätter sig med frågor rörande vissa skatter, de s. k. bevillningarna,
av vilka den viktigaste är »tullbevillningen» (skydds- och finanstullar).
Bankoutskottet har numera ej blott (såsom förr) att granska Riksbankens förvaltning
och att handlägga banklagstiftningsfrågor, utan detta utskotts verksamhet omfattar
numera även granskning av Riksgäldskontorets förvaltning samt handläggning av
frågor om pensioner och understöd. Lagutskottet handlägger, förutom frågor om
straff- och krigslagstiftningen, alla civillagsfrågor med undantag av dem, som
gälla jordbruks- och skogslagstiftning. Dessa tillhöra Jordbruksutskottet, som även
handlägger alla frågor om Kronans jordegendom. — Antalet medlemmar i de
ständiga utskotten är i varje fall hälften från vardera kammaren.
För behandling av frågor, som egentligen höra under ständigt utskotts
behandling, kan Riksdagen även tillsätta ett eller flera s. k. särskilda utskott, vilket
ofta sker i fråga om ärenden, som kräva en mera omfattande behandling. För
ärenden, som ej tillhöra ständigt utskott, tillsätter vardera kammaren för sig
ett eller flera tillfälliga utskott, i mån av behov. Endast om dessa utskotts
förslag leda till ett positivt beslut i kammaren, går frågan vidare till
medkam-maren.
Utskotten spela en betydande roll inom den svenska riksdagen, bland annat
genom det personliga samarbete, som genom dem kommer till stånd mellan de
båda kamrarnas ledamöter — ett för Sverige egendomligt drag.
Föredragningen av ärendena sker så vitt möjligt samtidigt i båda kamrarna,
för vilket ändamål föredragningsordningen i sina huvuddrag bestämmes
gemensamt av den s. k. talmanskonferensen, som utgöres av talmännen och vice
talmännen samt tre ledamöter från vardera kammaren. Uti överläggningarna kunna
även statsråden deltaga (äro de ledamöter av kammaren, kunna de även deltaga
i besluten, med några få undantag). Särskilda bestämmelser avsedda att
förhindra s. k. »obstruktion» finnas icke och hava ej heller hittills varit av nöden,
över diskussionen föres stenografiskt protokoll. Votering sker med slutna sedlar,
där ej beslut fattas genom acklamation.
Fatta kamrarna olika beslut i något ärende, som tillhör ordinarie
utskotts behandling, skall utskottet, såvitt möjligt, avgiva förslag till
sammanjämkning. För definitivt bifall fordras sammanstämmande beslut
av bägge kamrarna. (Huru därjämte särskilt skall förfaras vid ändring
av grundlag, är meddelat här ovan sid. 184.) Undantag från regeln om
att båda kamrarnas bifall erfordras göra finansfrågorna, vilka, i
händelse av olika beslut, avgöras genom gemensam votering, i det nämligen båda
kamrarna vid samma tidpunkt ånyo votera om en av dem förut godkänd
»voteringsproposition», varvid resultatet bestämmes av de sammanlagda
röstetalen. Denna anordning, som har sin rot i äldre svenska
statsförfattningar, har varit av stor praktisk betydelse, i det den motverkat
uppkomsten av konstitutionella strider mellan de båda kamrarna.
Vid en historisk återblick på den svenska riksdagens sammansättning
framträda huvudsakligen två egendomligheter. Den första är det stora
antalet självständiga jordägare (»hemmansägare» och »lantbrukare»),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
