Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Statsförfattning och förvaltning - 1. Statsförfattningen. Av E. Hildebrand - Riksdagens sammansättning och arbetssätt. Av [J. P. Velander] T. Hedrén och V. Själander - Det proportionella valsättet. Av E. von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET PROPORTIONELLA VALSÄTTET.
191
som där liava säte (omkring 100, huvudsakligen i Ändra kammaren).
Till följd av århundradens tradition hava dessa representanter för
den självägande jordbrukareklassen förvärvat en vana vid offentligt
uppträdande, en självkänsla och en sakkunskap, som låter dem på intet sätt
stå tillbaka för övriga samhällsklassers representanter eller för
folkrepresentanter i andra länder. — Det andra utmärkande draget är
talrikheten inom Riksdagen av statsämbetsmän — även av s. k. förtroendemän,
d. ä. innehavare av chefsplatser, vilka kunna av Regeringen när som
helst avskedas. Ej sällan ställa sig dessa ämbetsmän i opposition mot
Regeringen utan att därigenom på minsta sätt riskera sin ställning
—-ett talande intyg om den aktning för självständig övertygelse och den
moderation, som utgöra en så vacker frukt av Sveriges långt hunna
parlamentariska utveckling. Ep annan frukt härav är den sans och måtta,
som utmärka Riksdagens diskussioner, till bestyrkande varav det må vara
tillräckligt att anföra, att det ytterst sällan händer, att någon
representant tillåter sig något tillrop eller inpass i en talares anförande, liksom det
är sällsynt, att talmannen behöver göra någon erinran, på sin höjd
anmoda talaren hålla sig till ämnet. Sådana skarpare korrektionsåtgärder,
som i vissa länders parlamentariska församlingar äro nära nog en
all-daglig företeelse, äro därför praktiskt taget okända i Sveriges Riksdag.
I Riksdagens sammansättning hava under senare tid en del
förändringar inträtt, och ännu större sådana äro säkerligen att förvänta. På
grund dels av industrialismens tillväxt, dels av införandet av allmän
rösträtt till Andra kammaren samt utsträckning av den kommunala rösträtten,
på vilken sammansättningen av valkorporationerna vid val till Första
kammaren, landstingen och stadsfullmäktige, vilar, tenderar nämligen
antalet arbetarrepresentanter att ökas på bekostnad av antalet
representanter för vår självägande jordbrukareklass. Därjämte är det även
uppenbart att, särskilt genom införandet av arvoden jämväl för Första
kammarens ledamöter, sistnämnda kammare kommer att allt mera
»demokratiseras», i det att de förut till antalet dominerande representanterna för
storindustri-, godsägare- och ämbetsmannaintressena allt mera torde
komma att få vika för representanter ur »småfolkets led», en förändring i
denna kammares sammansättning, som nog icke var avsedd av de män,
som genomförde 1860-talets stora representationsreform.
Det proportionella valsättet.
Frågan om proportionella val här i landet, ehuru bragt till sin lösning
för endast några få år sedan, är likväl av rätt gammalt dato. Redan vid
1867 års riksmöte väcktes förslag att införa ett proportionellt valsätt,
och vid åtskilliga följande riksdagar framkommo nya förslag i ämnet,
utan att dock lyckas tillvinna sig någon större uppmärksamhet, vare sig
inom eller utom Riksdagen. Först vid 1902 års riksdag, då frågan om
valsättet sammanlänkades med frågan om utsträckning av den politiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
