Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Undervisningsväsendet och den andliga odlingen. Inl. av P. E. Lindström - 11. Den vetenskapliga forskningen - Historia. Av L. Stavenow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTHISTORIA.
513
regering men medhann blott inledningen, vilken utgör en översikt av de
föregående Yasaregenternas historia.
Under den följande tiden bedrevos med iver och framgång forskningar på
fornkunskapens område, vilka stå i nära samband med tidens språkstudier.
Johannes Schefferus (1621—79) utgav filologiska, litteraturhistoriska och
historiska arbeten, i vilka han nedlade prov på stor beläsenhet och kritisk skärpa.
För utbildande av en kritisk metod vid historieskrivningen äro hans arbeten av
betydelse. Olof Rudbeck d. ä. (1630—1702) är en snillrik representant för samtidens
mångsidiga bildning och mångfrestande lynne. Han var anatom, botaniker, skald,
kopparstickare; även fornforskare och historiker. 1 »Atland» sökte han uppvisa,
hurusom den svenska kulturen vore uråldrig och utgångspunkten för andra
länders kultur. Denna hypotes, som framställdes med verklig hänförelse och med
stor vetenskaplig apparat, väckte betydligt uppseende och försvarades av flera
efterföljare. — Det rent historiska studiet var vid denna tid jämförelsevis
tillbakasatt. Nämnas må dock två utlänningar i svensk tjänst, båda
rikshistorio-grafer: B. P. von Chemnitz (1605—78) och S. von Pufendorf (1632—94). Båda
författade utförliga arbeten till det trettioåriga krigets historia, varjämte
Pufendorf, den förnämligare av de två, även känd såsom framstående folkrättslärd,
skrev Karl X Gustavs historia, ett arbete som försågs med utmärkta kopparstick
efter ritningar av den ryktbare Erik Dahlberg (1625—1703). Tiden utmärktes
för övrigt av ett levande intresse för samlande och utgivande av historiska
urkunder. Representanter äro J. Hadorph (1630—93) och J. Peringskiöld (1654—
1720). Det statsrättsliga studiet började framgångsrikt bedrivas.
På uppdrag av Riksens ständer utarbetade O. von Dalin (1708—63) »Svea rikes
historia», ett arbete som genom sin konstnärliga stil i hög grad bidrog till
utbredandet av det historiska intresset. Större än Dalin såsom vetenskapsman var
den lärde S. Lagerbring (1707—87), vilken med grundlig kritik och användande av
rikare källmaterial än sina föregångare skildrade den svenska medeltiden. Hågen
för samlande och utgivande av urkunder var under det adertonde seklet mycket livlig;
såsom representant kan A. A. von Stiernman (1695—1765) nämnas.
Rikshistorio-grafen A. Schönberg (1737—1811) utmärkte sig såväl genom grundlig forskning
som genom framställningens klara översiktlighet. Vid århundradets slut skildrade
J. Hallenberg (1748—1834) på ett för den tiden mästerligt sätt Gustav II Adolfs
historia (till 1626). Memoarlitteraturen var synnerligen omtyckt och riklig under
Gustav IH:s tid och början av 1800-talet, och även det lokal- och kulturhistoriska
studiet idkades av flera författare.
Den främste av 1800-talets historieforskare är E. G. Geijer (1783—1847),
utan gensägelse en av sin samtids största svenska tänkare och vetenskapsmän.
Hans arbeten (»Svenska folkets historia till 1654» m. fi.) äro mästerverk i fråga
om såväl kritisk skärpa som kärnfullt framställningssätt. Mer än alla föregångare
har han haft blick för utvecklingen och sammanhanget inom historien och har
med överlägsen förmåga lämnat både samhällsskildringar och karakteristiker.
Hans inflytande på den senare svenska historieforskningen har varit lika stort
som välgörande. — A. M. Strinnholm (1786—1862) behandlade större delen av
Gustav Vasas tid och utgav ett även från kulturhistorisk synpunkt intressant och
omfattande arbete över Sveriges äldsta historia. A. Fryxell (1795—1881), vars
livfulla »Berättelser ur svenska historien» blivit en verklig folkläsning, har i vida
kretsar spritt intresse för fäderneslandets historia och dess minnen.
De stegrade anspråken på arkivstudier hava orsakat, att Stockholm, de
centrala arkivens förvaringsort, alltmera blivit den nationella hävdaforskningens
medelpunkt. Ett stort antal källpublikationer har utgivits eller är under
utgivning. Av äldre serier märkas »Scriptores rerum Suecicarum medii ævi» och
»Handlingar rörande Skandinaviens historia». För närvarande utgivas av
Riksarkivet: »Diplomatarium suecanum medii ævi» (omfattande tiden 817—1350 och
33—123483. Sveriges land och folie. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
