Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Samhällsrörelser - 1. Arbetarfrågor och socialpolitik - Arbetarskyddslagstiftning. Av M. Marcus och J. A. E. Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETARSKYDDSLAGSTIFTNING.
663
Kommitténs förslag, framlagt i dess betänkande år 1877, avsåg i första
rummet ställandet av varje fabriks- eller hantverksföretag, där arbetare intill 18
års ålder sysselsattes, under tillsyn av särskilda Statens inspektörer.
Minimiåldern fastställdes till 12 år, arbetstiden vid fabriksarbete samt i gruvor för
barn intill 14 års ålder till 6 och för »yngre personer» mellan 14 och 18 år
till 11 timmar. Nattarbete förbjöds för alla minderåriga såväl i fabrik som
hantverk. Till arbete under jord i gruvor eller’ stenbrott fingo ingä barn under 14 år
samt ej heller flickor mellan 14 och 18 år användas. I fabriksarbete sysselsatt
barn skulle begagna folkskolan under minst 2 timmar varje läsdag eller åtnjuta
annan däremot svarande undervisning. Slutligen stadgades, att intet barn finge
börja arbeta, innan det inhämtat folkskolans minsta kunskapsmått eller om barnet,
till följd av sjuklighet eller kroppslig svaghet, ansågs komma att lida men av arbetet.
2. 1880- och 1890-talen. Den direkta följden av 1877 års
kommitté-förslag blev utfärdandet den 18 november 1881 av förordningen angående
minderårigas användande i arbete vid fabrik, hantverk eller annan
hantering.
Denna författning försvagade ohjälpligt en av de väsentligaste hörnstenarna i
kommittéförslaget, i det att den utbytte dess bestämmelser om tillsyn genom av
Staten anställda inspektörer med föreskrifter om kontroll genom
hälsovårdsnämnder och kommunalstyrelser. Däremot sänktes arbetstiden för yngre personer
från 11 till 10 timmar.
Den nya förordningen, som skulle träda i kraft den 1 januari 1882, väckte
emellertid ett synnerligen starkt motstånd, framför allt från industriens sida.
Uppskov med dess tillämpning beviljades på grund härav industrien i dess helhet
till den 1 juni 1882 och för järnindustrien ända till den 1 november 1883.
Sågverks- och brädgårdsrörelsen undantogs helt och hållet från lagens
tillämpning. För järnindustrien medgavs sysselsättning av gossar i åldern 14—18 år
under 12 timmar av dygnet och jämväl till nattarbete, där skiften anordnades
efter visst, föreskrivet system.
Under 1880-talet gjordes av fabriks- och hantverksidkare
framställningar till K. Maj:t om ändring av vissa bestämmelser i 1881 års
förordning och även inom Riksdagen höjdes röster i liknande syfte. Regeringen
anordnade ock genom länsstyrelserna en undersökning angående
författningens verkningar. Dels på grund av vad som i dessa framställningar
ooh utredningar framkommit, dels ock med anledning av den väckelse,
som givits arbetet på skyddslagstiftningens reformerande genom 1890 års
internationella konferens i Berlin, där Sverige officiellt deltog, tillsattes
år 1891 en ny arbetarskyddskommitté. Den fick i uppdrag att utreda
verkningarna av 1881 års förordning samt att överväga, i vad mån de vid
Berlinkonferensen antagna grundsatserna borde tillämpas i Sverige.
Kommittén avlämnade år 1892 sitt förslag. ,Men först år 1900
framlade Regeringen för Riksdagen en med ledning av detta förslag utarbetad
proposition i ämnet. Denna vann med några mindre väsentliga ändringar
Riksdagens bifall och med anledning härav utfärdades den 17 oktober 1900
lag angående minderårigas och kvinnors användande till arbete i
industriellt yrke.
Lagen avsåg i stort sett industriella företag, drivna i fabriksmässig omfattning.
Därigenom kom 1881 års förordning att upphävas utom med avseende på minder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
