Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Samhällsrörelser - 1. Arbetarfrågor och socialpolitik - Arbetarskyddslagstiftning. Av M. Marcus och J. A. E. Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(662
V. SAMHÄLLSRÖRELSER.
Arbetarskyddslagstiftning.
Beträffande denna del av arbetarlagstiftningen lämnas bär nedan dels
en historisk översikt av denna lagstiftnings utveckling i vårt land, dels en
redogörelse för nu gällande lagstiftning, särskilt den huvudsakliga
författningen på detta område: lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912.
I. Historisk översikt.
1. Fore 1880-talet. Man kan i en del författningar från gångna tider
påvisa bestämmelser, som i viss mån utgöra motsvarighet till vissa punkter
i våra dagars arbetarskyddslagstiftning. Så fastställdes redan i 1621 års
skråordning en minimiålder för lärgossar av 14 år och ett sekel senare,
i 1720 års skråordning, återfinnes samma stadgande, klarare formulerat.
1739 och 1770 års hallordningar stadgade för de i den tidens
fabriksmässigt bedrivna yrken sysselsatta »lärobarnen» en minimiålder av »10 till
12 år» samt ålade fabriksidkaren att hålla barnen till gudsfruktan och
ett kristligt leverne samt låta dem åtnjuta behörig undervisning i läsande
och kristendomskunskap.
1846 års fabriks- och hantverksordning innehöll bestämmelser om en
minimiålder av 12 år, och härtill fogades, genom en kungörelse av år 1852,
en bestämmelse om förbud mot nattarbete, i det att arbete mellan
kl. 9 e. m. och 5 f. m. för arbetare under 18 år vid vite förbjöds.
Sannolikt fanns hela denna lagstiftning emellertid i stort sett endast på
papperet. Den motionär vid 1856—58 års riksdag hade nog rätt, som
påpekade, att erfarenheten visat »att någonting fattades, icke till följd av
föreskrifternas obestämdhet, utan genom kontrollernas otillräcklighet».
Härmed fästes i själva verket uppmärksamheten på den svaga punkten
icke blott i den då gällande lagstiftningen, utan på en omständighet, som
förblev den svenska arbetarlagstiftningens avgörande brist under större
delen av århundradet.
Trots åtskilliga inom och av Riksdagen dessförinnan gjorda
framställningar om revision av bestämmelserna rörande de minderårigas skydd,
förde 1864 års näringsfrihetsförordning denna lagstiftning icke avsevärt
framåt. Först från år 1870 är en reform på arbetarskyddets område att
anteckna. Den 18 februari 1870 utfärdades nämligen en förordning,
avseende särskilt skydd till förekommande av käkbensbrand (fosfornekros)
hos de vid tillverkning av fosfortändstickor sysselsatta arbetarna.
Författningen föreskrev vidtagandet av särskilda försiktighetsmått ifråga om
arbetslokal och tillverkningssätt samt höjde minimiåldern för användandet
av barn till vissa arbeten till 15 år. Denna 1870 års förordning är i själva
verket vår första speciella yrkesfareförfattning.
1870-talets riksdagar sysslade med nya framställningar om reformer i
minderårighetsskyddet, och 1875 års riksdag begärde slutligen en ny
lagstiftning i ämnet. Uppdraget att utarbeta förslag härtill gavs samma
år åt en kommitté, vårt lands första arbetarlagstiftningskommitté.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
