Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lanthushållning. Inl. av H. Juhlin Dannfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III. LANTHUSHÅLLNING. 29
landets särskilda verksamhetsgrenar, räknade var för sig, intager dock
lanthushållningen fortfarande främsta rummet i avseende på såväl
idkar-nas antal som produktionens värde och grundväsentliga betydelse för
folkets ekonomiska och sociala liv, och av alla Västeuropas länder är det endast
Danmark och Finland, för vilka detta gäller i högre grad än för vårt
land.
Om lantbruket sålunda icke intager samma förhärskande ställning bland
landets näringar soin under tidigare skeden ocli ej i samma mån som förr
kan fylla befolkningens behov av livsförnödenheter, så har dock dess
utveckling i omfattning och avkastning varit betydande men dock mycket
ojämn såväl under olika tidsskeden som i olika delar av landet.
Mellansvensk herrgård, Gammelbo i Västmanland.
Under det att den odlade jordvidden tillväxte något så när i samma mån som
folkmängden, kvarstod jordbruket och husdjursskötseln i avseende på teknik och
ekonomisk anordning ända in på 1800-talet på ungefär samma ståndpunkt som
på Gustav Vasas tid. Visserligen kom under frihetstiden, då omsorg framför
allt ägnades åt näringarnas förkovran, mycken uppmärksamhet även jordbruket
till del, den lärda forskningen sysselsatte sig flitigt med dithörande ämnen
(K. v. Linné och den första lantbrukskemisten J. G. Wallerius äro i detta
avseende särskilt värda att ihågkommas), och en rik lantbrukslitteratur uppstod, men
vetenskapsmännens studier och läror vunno blott ringa tillämpning i praktiken,
och statsmännen uppskattade jordbrukets betydelse huvudsakligen efter dess
förmåga att skaffa industrien råmaterial och göra införsel av allehanda varor
obehövlig. Framstegen i jordbruket voro därför obetydliga. Dessa hämmades ännu
av den rådande fördelningen av jordegendomen.
Övergången från egendomsgemenskap inom de särskilda bysamhällena till
enskild äganderätt till jorden hade i allmänhet skett så, att varje åker delats
mellan samtliga delägare i byn, varigenom varje jordägare fick sin egendom fördelad
i många spridda lotter och varje åker blev delad i tegar, som genom fortsatt
klyvning ofta blevo så små, att deras brukning i hög grad försvårades. Denna
splittring nödvändiggjorde, att alla grannar följdes åt i tid och i möjligast enkla
sätt för jordens brukning, samt förlamade därigenom varje strävan till jordbrukets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
