Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lanthushållning. Inl. av H. Juhlin Dannfelt - 1. Jordbruk. Av H. Juhlin Dannfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(68
iii. lanthushållning.
enstädes sina djur gå vall på skogsbeten, men rätt till sådant liar börjat
inskränkas, där tidsenligare skogsskötsel införts. I många län är det förbjudet att
beta getter i skogarna, vilket bidragit till, att nämnda husdjurs antal minskats.
Där man vill vårda skogen, låter man ej heller gärna får beta i densamma. De
bästa beteshagarna i södra Svarige torde finnas i Småland och på Gottland, där
marken är beväxt med olika slags grässlag och en mångfald örter, bland vilka man
finner flera arter leguminoser. Lövträd av olika slag, mest ek och björk, stå
spridda eller i mer eller mindre täta bestånd i hagarna. — På sista tiden har
man, som nyss nämnts, börjat anlägga beständiga vallar, vilka användas dels till
såväl slåtter som till bete men dels också endast som betesmark.
Övriga kulturväxter
äro i det svenska lantbruket av ringa betydelse. Angående odlingen av
lin och tobak meddelas några data i motsvarande avdelningar av kapitlet
om industrien. Raps, som tidigare odlades i rätt stor utsträckning i Skåne
och södra Halland samt på Gottland, förekommer numera knappt i odling.
Hela arealen åker, använd för annan odling än av spannmål, rotfrukter eller
foderväxter, uppgick år 1913 blott till 3 017 hektar, varav kommo 1 397 hektar
på spånadsväxter.
Lantbruksredskap.
I Sverige liksom i de flesta andra länder kvarstod lantbruksredskapen länge
på en mycket primitiv ståndpunkt och utgjordes mestadels av några få
hemmagjorda slag. Det livliga strävandet att höja jordbruket, som gjorde sig gällande
vid krigstidens slut vid 1800-talets början, yttrade sig emellertid även uti införande,
framför allt genom den nyinrättade Lantbruksakademiens försorg, av nya,
förbättrade redskapsmodeller, huvudsakligen av engelskt ursprung. Under denna tid
infördes sålunda den med bill och vändskiva av järn försedda skotska plogen av
Smalls modell, vilken småningom allt mer undanträngde de inhemska,
vanligen järnskodda träplogarna, som funnos i för olika orter växlande typer. Likaså
infördes kupplogen, den s. k. exstirpatorn, såningsmaskiner av flera slag och
sädesrensare m. fi.
De nya redskapsmodellerna vunno emellertid tillsvidare insteg blott vid
herrgårdarna, under det att allmogen segt fasthöll vid de gamla slagen. Deras
allmänna spridning befordrades dock starkt, sedan från 1840-talet inhemska verkstäder
för redskapstillverkning i rätt stort antal uppstått, bland vilka de förnämsta voro
Kockums i Malmö, Keillers i Göteborg samt vid överum i Kalmar län,
Nävekvarn, Hällefors, Åker och Nykvarn i Södermanland, Brevens bruk i Närke,
Forsvik i Värmland samt Furudal och Dalfors i Dalarne. Dessutom bidrogo de
nyinrättade lantbruksläroverken kraftigt till de nya redskapsmodellernas spridning,
i det att tillverkning av redskap där ägde rum och lärjungarna vandes vid deras
användning. Under denna tid kommo flera utländska och åtskilliga nya svenska
modeller i bruk, de senare vanligen förändrade konstruktioner av utländska
förebilder. Sådana voro svängplogar, grundade på Smalls, och den inhemska
värmländska plogen, Åker- och Furudals-plogar efter amerikanskt mönster, den skotska
romboidal- och den engelska sicksackharven, bred- och radsåningsmaskiner,
hästhackor, hästräfsor på hjul m. fi.
Under 1860- och 1870-talen ägde en betydande införsel av engelska och
amerikanska redskap rum, men samtidigt skedde en koncentration av den inhemska
tillverkningen, i det att flertalet av de mindre verkstäderna upphörde, under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
