Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lanthushållning. Inl. av H. Juhlin Dannfelt - 2. Husdjursskötsel - I allmänhet samt särskilt hornboskaps- och svinskötsel. Av H. Funkquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(80
iii. lanthushållning.
för lantbruket, över allt i riket omfattas arbetet för avelns förbättrande med
stigande intresse, och man vinnlägger sig om att genom lämplig utfodring och
skötsel av djuren uppdriva deras avkastning. Lantmännen hysa allmänt den
uppfattningen, att inkomsten av jordbruket bör tagas huvudsakligen i
ladugården, varest grödorna i allt större omfattning förädlas till mjölk och kött
m. m. Genom rationellt avelsarbete har ernåtts en avsevärd kvalitativ
förbättring av nötkreaturen, men även i andra avseenden synes ladugårdsskötseln
vara den gren av lanthushållningen, som gått mest framåt.
Med statsmedel understödd fårpremiering förekommer sedan år 1868 på
Gottland ock endast där. Nu gällande reglemente för denna premiering
utfärdades den 12 januari 1910 att gälla från och med 1911. Enligt
detta reglemente skall premieringen av avelsdjur omfatta endast baggar
och äga rum på fem platser, nämligen en plats inom vardera av Fårö,
Lärbro, Roma, Eksta och Öja socknar. Oaktat premieringen har
fårskötseln på Gottland gått tillbaka liksom å fastlandet.
Som förädlingsmaterial för gottländska fårstocken användas
Cheviot-baggar, dels importerade från Skottland, dels födda inom landet. Denna
ras har visat sig lämplig även på fastlandet, särskilt i Norrland och
mellersta Sverige. I södra och mellersta Sverige hållas dessutom till avelns
upphjälpande några engelska raser, såsom Oxforddown, Shropshire och
Southdown. Merinorasen, som på 1700-talet var relativt talrik här i
landet, representeras nu endast av ett par, tre hundra exemplar i
Södermanland och Östergötland. Från och med år 1916 kommer fårpremiering
att av vederbörande hushållningssällskap anordnas i Malmöhus och
Blekinge län.
Getterna hava ännu ej blivit föremål för statspremiering, men
premieras i Skåne av en där bildad getavelsförening. Utav getraser torde
Jämtlands- och Saanengetterna passa bäst för svenska förhållanden.
Djur av sistnämnda ras, som tyckes vara populär särskilt i Skåne, har
importerats i tämligen stor skala.
Även för svin anordnas numera premiering. Redan för fem år sedan
tillgreps detta sätt att höja svinaveln av ett par hushållningssällskap, och
dessa hava fått många efterföljare i synnerhet efter 1911, då Staten
övertog ledningen av detta premieringsarbete. Endast två raser, nämligen
den stora vita engelska och lantrasen (svensk eller dansk) kunna därvid
erhålla pris.
Jämte premieringen hava avelsföreningar av olika slag i hög grad
bidragit till boskapsavelns framgångar. Så har beträffande
nötkreaturs-av el n ett storartat arbete utförts av »Svenska ayrshireföreningen»,
stiftad år 1901, och »Avelsföreningen för rödbrokig svensk boskap», bildad år
1892. Helt nyligen ha tillkommit en avelsförening för den rödkulliga
rasen och en för låglandsboskapen. Även en mängd mindre föreningar
hava varit aveln till stor nytta och ej minst de s. k. tjurföreningarna, som
ock erhållit kraftigt understöd av såväl Staten som hushållningssällskapen.
I Uppsala, Gottlands, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
