Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lanthushållning. Inl. av H. Juhlin Dannfelt - 5. Jordbrukslagstiftning. Av C. Th. af Ekenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
iii. lanthushållning.
dike för detta avlopp nödvändigt, och kunde grannarna ej åtsämjas, vem som
skulle dike hålla, bestämde domaren efter som nyttigt och nödigt befanns. I
1879 års förordning infördes en ny grundsats, nämligen att den, som för sin
jords odling och torrläggning till 4 fots djup ville göra avdikning, ej skulle
därifrån kunna hindras av nedanför liggande jord. Tvärtom skola ägarna av ali
jord, som av denna avdikning har nytta, i mån av denna nytta deltaga i
dik-ningskostnaden, däri då jämväl inbegripes lösen för den jord, som åtgår till diket,
intrång m. m. Likaledes är bestämt, att hinder icke möter att låta ett
avloppsdike mynna ut i en grannes redan befintliga dike, dock att kostnaden för detta
senare dikes möjliga förändring på grund av det nya tilloppet samt underhåll
skall utgöras i samma ordning, som om nytt dikes upptagande är stadgat.
Ungefärligen samma grundsatser och stadganden äro gällande, då fråga är om
en verklig sjösänkning eller avtappning av sjö, dock att bifall från det
allmännas sida genom K. Maj:ts Befalliiingshavande i detta fall fordras. Den,
som emellertid vid en dylik vattenavledning icke själv är sökande eller instämt
med sökanden, kan dock befrias från att deltaga i kostnaderna för företaget,
om han inom ett år efter företagets fullbordande hos K. Maj:ts
Befallnings-havande avsäger sig båtnaden härav. Den för hans mark upptagna kostnaden
skall då gäldas på det sätt, att av den förbättrade marken utbrytes så mycket,
som motsvarar förbättringsvärdet, och tillägges de kvarstående deltagarna i företaget.
Arrendelagstiftning.
Samma ursprung som jordbrukslagstiftningen har arrendelagstiftningen.
I 1734 års lag samlade bestämmelser kunna i snart sagt allt väsentligt
spåras ej blott i de under den senare medeltiden avfattade landslagarna utan
även i åtskilliga av landskapslagarna. Det var följaktligen inga nyheter,
som 1734 års lag införde i vår rätt. Desto mera anmärkningsvärt är då, att
huru mycket än jordbruksförhållandena under de år, som förflutit efter
1734, ändrat sig, har själva arrendelagstiftningen ej undergått någon
väsentlig förändring förr än genom lagen den 14 juni 1907 om nj-ttjanderätten
till fast egendom. Om ändock förändring i förhållandena kunnat
konstateras, har detta berott på den förändrade tidsåskådningen och ej minst att
förhållandet emellan arrendegivare och arrendator, som ännu 1734 var ett
förhållande emellan husbonde och underordnad, blivit, om man undantar
torpsystemet, ett rent ekonomiskt förhållande emellan två likställda
kontrahenter.
Genom 1907 års lag bestämmes, att arrendekontraktet skall vara skriftligt, där ej
upplåtaren och arrendatorn förenat sig om muntlig form. För att erhålla
trygghet mot tredje man kräves inteckning, som endast kan erhållas å skriftligt, av
två vittnen bestyrkt kontrakt. Avtalet skall avse viss tid eller arrendatorns
livstid eller vid fideikommiss upplåtarens besittningstid. Vid underlåtenhet att i
kontraktet bestämma arrendetiden anses avtalet ingånget för fem år.
Genom lagen av den 14 juni 1907 borttogs den förut gällande rätten att
ställa ett arrendekontrakt på uppsägning. I dess ställe behandlar lagen utförligt
de förhållanden, som kunna giva jordägaren rätt att uppsäga avtalet att
upphöra före den bestämda tiden. De viktigaste äro: dröjsmål, utöver en månad
efter förfallotiden, att erlägga arrendebeloppet, vanvård av fastigheten, överlåtelse
utan tillstånd av arrendet till annan, bortförande av stråfoder eller gödsel, åverkan
o. s. v. Dessutom uppräknas olovligt jagande eller fiskande, olovligt försäljande
av spirituösa, vin eller öl, olovligt inhysande av främmande person m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
