Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Lanthushållning. Inl. av H. Juhlin Dannfelt - 5. Jordbrukslagstiftning. Av C. Th. af Ekenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kolonisationslagstiftning.
153
Liknande kolonisation har skett i Västerdalarne, i Ovansiljansskogarna, i delar
av Hälsingland. Uppåt Norrland hava sedan gammalt »sörlänningarna» dragit.
Ett nybyggande för ett par tre hundra år sedan skedde nog tämligen formlöst.
Men i samma mån som detta nybyggande framträngde, uppstod behov att
lagligen ordna det. Till en början skedde detta genom K. reskript, kanske
rent av K. handbrev. Men frågan utvecklade sig, och i det förra och
nuvarande seklet blir detta nybyggande föremål för en verklig lagstiftning av
Konung och Riksdag. De nuvarande nybyggesförhållandena hava i ali huvudsak
sitt ursprung i stadgarna om awittringsverket av den 8 dec. 1820 i Jämtland
och av den 10 febr. 1824 i Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län.
I § 1 i dessa stadgar heter det att »avvittringens föremål äro — — ■— att
från Kronans överloppsmarker indela och utstaka nybyggen att av hugade odlare
emottagas; och att genom dessa anstalter bereda — — — för idoge arbetare
tillfälle till nya hemmans anläggning på Kronans allmänningar och
överloppsmarker samt således befrämja landets uppodlande och bebyggande».
Om man utan insikt i förhållandena i övrigt läser en sådan bestämmelse, kan
man knappast tänka sig annat, än att här förekommer en kraftig åtgärd för
landets kolonisering. Möjligen trodde vederbörande själva, att dessa stadgar skulle
så verka. Resultatet har dock icke besannat en sådan förmodan. Genom
av-vittringen skiljdes de enskilda hemmanens skogsmarker från Kronans, och allt
officiellt nybyggande var därigenom slut på de enskilda skogarna. Och med
detta torde nog en hel del av de bästa nybyggarplatserna kommit ur räkningen
för ett bebyggande. Men det var icke blott sålunda, att dessa områden voro
uteslutna för den, som sökte sig plats för ett nybygge, utan jämväl förekom nu
vid fråga om nybyggande å kronans mark en hänsyn, som tillförene blott med
ringa kraft förmått göra sig hörd: omvårdnaden om skogen. Mot den i
av-vittringsstadgandena framställda avsikten att befrämja landets uppodlande och
bebyggande ställde man nu farhågan, att detta bebyggande skulle leda till
skogsåverkan, att nybyggarnas kreatur skulle genom betning fördärva ungskogen, att
nybyggaren kunde genom vårdslöshet giva anledning till skogseld m. m. Dessa
båda utgångspunkter: ett befrämjande av landets uppodling och bebyggande, å
ena sidan, och en fruktan för skada å skogens bestånd och föryngring, å den
andra, hava varit de båda, så att säga, poler mellan vilka lagstiftningen svängt.
Ena tiden har den ena synpunkten, andra tiden den andra haft överhand.
Från den senaste tidens lagstiftning torde vara anledning erinra om K.
brevet den 29 maj 1891, som medgav upplåtelse på kronoparker i Norrbotten
till s. k. skogstorp. K. kungörelsen den 18 juni 1909 bestämde, att
odlingslägenheter å kronoparker finge upplåtas ej blott i Norrbotten utan även i
Västerbotten, och slutligen hava vi K. kungörelsen den 18 juni 1909 med
ändringar den 17 oktober 1913, varigenom bestämdes, att anläggning av
skogstorp icke vidare skulle ske, utan skulle upplåtelserna göras i form av s. k.
odlingslägenheter å Statens skogar inom samtliga norrländska län samt i Dalarne.
Ett nutida nybyggande tillgår för närvarande på ungefärligen följande sätt.
Sedan den eventuelle nybyggaren funnit en plats å Statens skogar i Norrland
eller Dalarne, där han hoppas kunna bereda sig sin utkomst, anmäler han sig
hos Konungens Befallningshavande. Hans ansökning utställes till vissa
myndigheters hörande, bland vilka jägmästarens utlåtande har en alldeles särskild vikt.
Har emellertid ansökningen genomgått denna procedur utan för svårt motstånd,
förklarar K. Bhfde, att området genom lantmätare skall noga utmärkas och
beskrivas. Nybyggaren får så rätt att på platsen nedslå sina bopålar och erhåller
femton (skattefria) frihetsår för lägenhetens uppodling och bebyggande. Han
erhåller utan avgift efter utsyning å kronoparken behövligt virke till byggnader,
hägnad och annat husbehov. Dessutom får han i allmänhet betesrätt. Sedan
han därpå efter föreskrift uppfört åbyggnaderna och uppodlat en hektar jord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
