Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Jakt och fiske - 2. Fiske. Av [F. Trybom] O. Nordqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SALTVATTENSFISKET.
215
i Bohuslän till den saltade och kryddade vara, som, innesluten i bleckdosor, under
namn av »ansjovis» fått en ganska vidsträckt användning såväl inom som utom landet.
Av torskfamiljen (Gadidae) äro torsken, koljan, vitlingen, långan, sejen
och kuinmeln föremål för mera inbringande fiske. Torsken förekommer
kusten runt ända uppåt Norrland, fastän i avtagande antal, men är icke hos
oss föremål för så stort fiske, som i Norge, ehuru torskfisket vid västra och
södra kusten ända upp till Gottland dock har en ganska stor betydelse.
De övriga ovannämnda arterna tillhöra blott västkusten. Långan spelar
en betydande roll för det bohuslänska fisket. Han är föremål för största
fångsten vid det i avlägsnare farvatten — trakten av Shetlandsöarna och
några andra områden av Nordsjön — från Bohuslän idkade »storsjö-» eller
»bankfisket». Detta fiske bedrives numera för det mesta med större
kuttrar, inköpta från England, dock även med stora motorbåtar. Redskapen
utgöras vid detsamma av långrevar eller backor. De gamla s. k.
bankskutorna hava alldeles försvunnit. Utom långa erhålles torsk, lubb m. fi.
fiskarter. En eller vanligen flera turer göras under vår och sommar.
Senare gå talrika bohuslänska fiskare med samma slags fartyg på
makrillfiske med dörj i Nordsjön, ett fiske som från däckade, något
mindre motorbåtar (dörjebåtar) tidigare också idkas i Skagerack och
Kattegatt. Där fiskas makrill under försommaren med drivgarn.
Av flundre- eller flat fiskarn a är rödspättan (Pleuronectes platessa) den
för fisket viktigaste arten. Särskilt för Östersjöfisket spelar emellertid
den vanliga flundran (Pleuronectes flesus), vid västkusten kallad
skrubb-skädda, den betydelsefullaste rollen. Hon förekommer ända uppe i
Bottenhavet. För vårt västkustfiske viktiga flundrearter äro vidare piggvaren
(Bothus maximus), slätvaren (Bothus rhombus), tungan (Solea vulgaris),
hälleflundran (Hippoglossus vulgaris) och rödtungan (Pleuronectes
cyno-glossus). De båda senare förekomma i djupare vatten, där rödtungan
fångas med trål.
Hummer fiskas endast vid västkusten, i nämnvärd mängd ej söder om
Hallands Väderö. Det under senare tid starkt tillbakagående ostronfisket
utövas nu blott i några få fjordar norr om Marstrand.
Ålen tillhör liksom laxen visserligen både sött och salt vatten; då
emellertid hos oss den långt övervägande mängden av ål fångas i havet vid
kusterna under sina vandringar om hösten utåt för att nå Atlanten, så hava
vi anledning räkna ålfisket till saltvattensfiskena. Våra rikaste ålfisken
ske med ryssjor eller »hommor» och förekomma vid Östergötland, Småland,
Öland, Blekinge och Skåne. Så nordligt som vid Grisslehamn finnes
likväl också ett ganska lönande ålhommefiske. Under de senaste åren (fr.
o. m. år 1907) har man vid Skånes kuster börjat använda ett slags stora,
vid i bottnen inslagna pålar fästade redskap, som kallas ålbottengarn, i
vilka betydande mängder vandringsål tages på hösten. Vår mesta
kust-eller vandringsål exporteras till Tyskland, dit den hämtas med tyska
sumpförsedda fartyg som regelbundet infinna sig vid de större
fiskeplatserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
