Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Jakt och fiske - 2. Fiske. Av [F. Trybom] O. Nordqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKODLING.
217
Av mycket större ekonomisk betydelse för landet än laxfisket är fisket efter
vanlig s. k. »fjällfisk» eller »gråfisk», d. v. s. gädda, abborre, gös, braxen, id,
mört m. fi., vilka i regeln utgöra största delen av fångsterna i våra insjöar. I
landets nordliga delar, i fjällsjöar och i en del djupa sjöar, som till sin natur
överensstämma med de sistnämnda, såsom t. ex. Vättern, äro en del laxartade
fiskar nämligen rödingen, laxöringen, siken och harren samt i de lägre belägna
sjöarna även siklöjan av övervägande betydelse. Alla dessa fiskslag, utom
rödingen, förekomma även i Östersjön, harren dock endast i norra delen av Bottniska
viken.
Av icke ringa betydelse är även kräftfisket i södra och mellersta Sverige. År
1907 utbröt emellertid s. k. kräftpest i Mälaren och har sedan dess utrotat
kräft-bpståndet i nämnda sjö, i Hjälmaren och i en del med dessa i samband stående
vattendrag och sjöar.
Sveriges insjöfiske har hittills i allmänhet icke skötts eller utnyttjats rationellt
men har dock givit en avsevärd inkomst (se sid. 212). Den årliga
medelavkastningen av fisket i våra sötvatten har beräknats utgöra endast omkring 3 kg fisk
pr hektar, medan medelgoda sjöar i norra Tyskland giva 15—30 kg. Orsaken
till insjöfiskets ringa avkastning i Sverige är till en stor del att söka i fiskets
otillfredsställande skötsel och drift. Det stora antalet delägare har nämligen
omöjliggjort fiskets enhetliga och planmässiga bedrivande.
Fiskodling.
Sverige är, såvitt känt, det första land i Europa, där försök gjorts att
genom särskilda anordningar befordra de vanliga insjöfiskarnas lek i syfte
att förbättra fisket. Redan 1761 offentliggjorde rådmannen i Linköping
K. F. Lund i Vetenskapsakademiens handlingar en uppsats »Om
fiskplantering i insjöar», där han redogjorde för en metod att utkläcka abborre
och andra insjöfiskar (ej lax) uti med ris beklädda sumpar. Hans försök
råkade sedan i glömska, ända tills på 1850-talet fiskodlingsförsök åter
började, och det var först år 1865, som en fullständig anstalt för laxodling på
Statens bekostnad inrättades, vilken »normalanstalt» sedan blev mönster
för en hel hop sådana anstalter inom landet, av vilka f. n. finnas mellan 30
och 40 stycken.
Fiskodling i dammar drevs i äldre tider vid klostren och å en del större gods,
särdeles i Skåne, dit karpen infördes från Danmark på 1500-talet. Dessa äldre
dammar förföllo sedermera. I senare tider har odling av karp börjat ånyo
drivas, och vi hava vid Gustavsborg i Skåne en större anläggning av karpdammar
efter tyskt mönster, anlagd 1879. Därifrån försåldes redan 1896 karp för
omkring 20 000 kr., huvudsakligast till Tyskland. Karpen kan emellertid trivas ända
uppe i Värmland, där den försöksvis planterats vid Långbanshyttans bruk; så långt
uppe i landet synes karpen likväl ej kunna odlas med fördel. I det småländska
höglandet och norr därom bör sutaren kunna intaga den plats vid fråga om
fiskodling i dammar, som karpen har i rikets sydligaste delar. Ett stort
uppsving har odlingen av dessa båda fiskarter tagit, sedan »Södra Sveriges
fiskeri-förening» 1906 bildades. Dess betydelsefullaste försöksverksamhet beträffande
dammkultur, insjöfiske och härmed i sammanhang stående undersökningar är
förlagd dels till Aneboda i norra delen av Kronobergs län, dels till Eriksdal i
Malmöhus län och till trakterna kring dessa ställen. Den större fiskodling,
huvudsakligast anlagd på kläckning och uppfödande i dammar av de från Nordame-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
