Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Bergshantering. Inl. av C. Sahlin - 1. Gruvbrytning. Av Walfrid Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 2
VI. BERGSHANTERING.
vid de gruvfält, där maskinborrning användes, och hava visat sig såväl
tekniskt som ekonomiskt fördelaktiga.
Språngämnen. Som sprängämne i de svenska malmgruvorna användes
nästan uteslutande gelatindynamit; på senaste åren hava även några nya
sprängämnen av svenskt ursprung, territ. addeit och montit, fått
använd-niug vid sidan av gelatindynamit.
Malmficka vid Dalkarlsberg.
Berglossningen i de svenska malmgruvorna varierar i genomsnitt
mellan 8 och 15, under gynnsamma förhållanden upp till 20 à 25 ton pr
kg sprängämne, och mellan 2 och 3 upp till 8—15 samt vid dagpallarna
i exportfälten mellan 10—20 ton pr borrad meter.
Brytningsmetoder. Den äldsta brytningsmetod, som använts i de
svenska malmgruvorna, är pallbrytning, dels i dagbrott och dels under
jord, och denna metod har allt fortfarande stor användning. Förutom i
dagbrotten är det dock huvudsakligen i mindre gruvor, som denna metod
numera användes, medan vid de större gruvorna andra modernare metoder
fått allt större användning.
Pallbrytningsmetoden var ända till år 1858 den enda i Sveriges
malmgruvor använda brytningsmetoden; sistnämnda år infördes takbrytning
med igensättning i Åmmebergs zinkgruvor, men det dröjde ända till år
1869, innan metoden började användas i en svensk järngruva, nämligen
vid Dalkarlsberg, varpå så småningom metoden infördes vid en hel
del gruvor, såväl i mellersta Sverige som i Gällivare malmberg i Norr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
