Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Bergshantering. Inl. av C. Sahlin - 2. Järntillverkning. Av J. A. Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TACKJÄRNSTILLVERKNINGEN.
263
olika blästerugnarna. Nedre delen av ugnen uppfördes av gråsten, men i den
övre delen voro ytterväggarna av timmer, oeh innanför dessa, närmast pipmuren,
fylldes med jord och sand. Ugnens höjd var blott 6 à 1 meter. I likhet med
blästerugnarna hade masugnarna rektangulärt »ställe» och runt schakt.
Det gick emellertid icke fort att byta ut blästerugnarna mot masugnar. I
Dalarnes avlägsnare skogsbygder och i Norrbotten levde de förra kvar ännu in
på 1800-talet.
Blästerugn.
I tekniskt avseende gick tackjärnstillverkningen också mycket långsamt framåt.
Visserligen ökade man något på pipans höjd, och de timrade väggarna ersattes
av stenmurar; men schaktets form, materialet, varav det byggdes, blåsmaskiner,
m. m. förblevo ungefär desamma ända till 1830-talet. Vid denna tid gjordes
flera viktiga förbättringar. Varm bläster började användas, masugnspipan
uppfördes av eldfast tegel i stället för av sten och dess nedre del, masugnsstället,
erhöll rund form samt tillverkades av stampad kvarts, uppblandad med något
eldfast lera, vilken blandning ramades in kring trämodeller. Dessa av
kvartsmassa ramade ställen voro mycket varaktiga och tilläto således längre
blås-ningskampanjer.
Men framförallt infördes vid denna tid en högst väsentlig förbättring ifråga
om malmernas röstning.
Förut hade rostningen utförts i öppna rostbås; men nu började man härför
använda särskilda ugnar, rostugnar, som eldades med ved eller masugnsgas.
Dessa ugnar förbättrades alltmera, till dess direktör E. Westman år 1850
framkom med sin bekanta, konstruktivt fulländade rostugn, vilken mycket bidragit
till det svenska järnets utmärkta kvalitet.
De under de senaste decennierna byggda masugnarna ha en höjd av 16 till
18 meter.
Slutna uppsättning smal ha på senare år allt mer börjat användas, så att för
närvarande ungefär halva antalet i gång varande masugnar äro försedda med
sådana.
De slutna uppsättningsmålen äro särskilt fördelaktiga på de platser, där man
har användning för masugnsgasen till en del extra ändamål, ss. för martinugnar,
för uppvärmning av skänkar, konvertrar, vällgropar och för eldning under
ångpannor m. m.
Redan år 1835 voro 35 svenska masugnar försedda med varmapparater. Dessa
voro mycket små, så att de blott lämnade en temperatur å blästern av 150° à
200° C. När tackjärn för bessemer började tillverkas, blev behovet av varmare
bläster trängande, och man byggde då dels varmapparater med stående rör, enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
