Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Bergshantering. Inl. av C. Sahlin - 2. Järntillverkning. Av J. A. Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BliÄXNSTÅLSTILLVERKXING.
273
Genom dessa anordningar gjordes mycket stora besparingar av kol och tid i
jämförelse med vad som var fallet vid tysk- och wallonsmidet.
Den man här i landet, som särskilt uppmärksammade den nya smidesprocessen,
var brukspatronen G. Ekman. Han företog flera resor till England för att
studera processen, införskrev engelska smeder och anställde försök, först vid
Söderfors bruk 1831 och sedermera i större omfattning vid Liljendals bruk 1836;
och från denna tid kan detta smide, som benämndes lancashire-smide och som
spelat och alltjämt spelar en så stor roll inom vår järnhantering, anses vara
infört i vårt land.
Smälthammare.
Tackjärn passande för lancashiresmide bör vara vitt till halvvitt och hålla:
0-2 à 0-3 % kisel, 0"2 à 0"3 °/„ mangan, 0’005 à 0-010 % svavel, 0’05 à 0"07 %
fosfor och 4 à 4’25 % kol.
Till 1 ton smältstycken åtgå vanligen 25 à 35 hl träkol och 1 100 à 1 150
kg tackjärn. Tillverkningen pr tvåformshärd och vecka utgör i allmänhet 15 à
16 ton smältstycken.
Brännstålstillverkning.
Tillverkningen av blåsstål eller oräckt brännstål under åren 1891—1914
framgår av Tab. 60.
Tillverkningen är, som synes, obetydlig och har alltjämt gått tillbaka.
År 1914 voro 3 brännstålsugnar i bruk (2 vid Österby och 1 vid Svanå).
18—123483. Sveriges land och falle. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
