Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Sveriges vattenfall. Av F. V. Hansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII. SVERIGES VATTENFALL.
305
mildra verkningarna av de förut antydda processerna, och detta på sådant
sätt, att en ägare till ett omtvistat vattenfall skulle med Kronan kunna
sluta ett villkorligt avtal om upplåtelse av vattenfallet mot ringa avgift
och på lång tid, vilket avtal endast trädde i kraft, därest Kronan
tilldöm-des äganderätten. På sådant sätt vore den nuvarande ägaren åtminstoue
för avsevärd framtid försäkrad att få utnyttja vattenkraften även om
processen utfölle till hans nackdel. 1915 års riksdag har för dylika
»processfall» medgivit särskilda lindringar i upplåtelsevillkoren samt längre
upplåtelsetid. Ej heller vattenfallsrätten har emellertid hittills fått
till-lämpning annat än i några få fall; väl beroende därpå, att formen är
ny och att en långivare hellre tager vanlig fastighetsinteckning.
En utväg att befordra upplåtelse med vattenfallsrätt vore givetvis, om
Staten själv uppträdde som långivare. Vid 1912 års riksdag väcktes
även en motion om utredning rörande uppläggande av en lånefond för
bebyggare med vattenfallsrätt av Statens vattenfall och Riksdagen beslöt
i enlighet härmed. Vid 1913 års riksdag har motion väckts om, att den
begärda utredningen jämväl måtte omfatta en lånefond för bebyggare av
vattenfall i enskild ägo. Särskilda sakkunnige, vilka för övrigt år 1915
avgivit förslag till lättnader i upplåtelsevillkoren för processfallen, ha av
K. Maj:t tillkallats för beredande av bl. a. även dessa frågor.
Såsom ett led i Statens vattenfallspolitik må till sist påpekas, hurusom
Kronan av enskilda inköpt åtskilliga större vattenfall dels för att reservera
dem för blivande elektrisk drift av Statens järnvägar, dels för att
komplettera sina innehav i vissa flodområden. Bland de senare inköpen
märkas de, varigenom Kronan blivit ensam ägare till praktiskt taget ali
vattenkraft i Göta älv mellan Vänern och Kattegatt.
Men Staten kan och bör även på annat sätt än nj^ss antytts, befordra
vattenkraftens nyttiggörande, nämligen genom att ordna lagstiftningen
så, att minsta möjliga hinder möta och största möjliga snabbhet
åstadkommes vid den laga behandlingen av frågor rörande anläggning av
kraftverken med deras dammbyggnader. I detta avseende återstår mycket att
göra.
Visserligen hava vi en vattenlag av så pass sent datum som K.
förordningen »om jordägares rätt över vattnet å hans grund» den 30
december 1880, kompletterad med K. kungörelsen den 20 oktober 1899
»angående vad iakttagas skall, då någon vill förvärva tillstånd av
Konungen till byggande i kungsådra».1 Men de däri innehållna
bestämmelserna motsvara på intet sätt den moderna vattenkraftsindustriens
berättigade krav. Utom det att den rättsliga och administrativa proceduren
är allt för betungande och tidsödande och icke lämnar tillräckligt rum
för sakkunskapen, så försvåras och i många fall omöjliggöres ett rationellt
utnyttjande av vattenkraften. I sistnämnda avseende må särskilt
påpekas, att gällande lag icke medgiver rätt att tvångsvis lösa mark för själva
1 > Kungsådrans» ändamål och definition återfinnas i nämnda K. förordning § 7 andra
stycket. Jfr även sid. 218.
20—12348.1. Sveriges land och folk. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
