Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Tillverkningsindustri. Inl. av [G. Sundbärg] K. Åmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
VIII. TILLVERKNINGSINDUSTRI.
Gustav III:s tid (1771—92) har för vår industri den betydelsen, att en mera
frisinnad lagstiftning gjorde sig gällande, vilket bidrog att införa
näringsverksamheten å sundare banor. Förtjänsten härav tillkommer i främsta
rummet den duglige finansministern J. Liljencrantz (1730—1815). Ehuru mindre
rik på uppslag än frihetstiden, kännetecknades den gustavianska perioden
av en lugnt framåtskridande utveckling, varunder industrien mer och mer
fostrades till förlitande på egen kraft och företagsamhet.
Med adertonhundratalet inträder, såsom bekant, en revolution inom
världsindustrien i och med ångans allmänna användning såsom drivkraft. Sverige
tillgodogjorde sig ovanligt hastigt den epokgörande uppfinningen, vilket i
synnerhet är att tillskriva den mångsidige ämbetsmannen, vetenskapsmannen
och vitterhetsidkaren A. N. Edelcrantz (1754—1821). År 1804 reste denne till
England och hemförde därifrån fyra ångmaskiner av bästa konstruktion efter
Watts system. För uppsättande av dessa inkallade han den engelske
ingenjören Samuel Owen (1774—1854), en man som på skilda områden gjort sig
förtjänt av Sveriges tacksamhet. Den av honom år 1809 å Kungsholmen i
Stockholm upprättade mekaniska verkstaden utgör den moderna svenska
maskinindustriens begynnelse.
Efter denna tid specialiserar sig vår industris historia och beröres i sina
viktigaste moment under de särskilda avdelningarna i det följande.
Näringsfrihetens genomförande åren 1846 och 1864, den franska handelstraktaten av
år 1865, varigenom frihandelssystemet infördes, samt återvändandet ånyo
åren 1888 och 1892 till ett moderat tullskydds system äro under nittonde
århundradet märkesstenarna inom den industriella lagstiftningen. (Jfr nedan
sid. 505 ävensom sid. 666 ff.)
En allmän föreställning om industriens successivt ökade betydelse inom
den svenska folkhushållningen erhåller man genom folkräkningarnas
uppgifter om den av industriella yrken levande folkmängden.1 Denna
uppgick enligt nämnda källa, absolut och relativt, till följande antal:
År Absoluta antalet L^Lgden
1751 ............................137 000 7.66
1800 ............................266 000 11-85
1850 ............................319 000 9-15
1870 ............................613 000 14-71
1880 .........■ . . . . 810000 17-75
1890 ............................1087 000 22-72
1900 ............................1484 000 28-90
1910 ............................1831000 33-16
Absolut taget hade industribefolkningen under hundraårsperioden 1751
—1850 sålunda åtskilligt mer än fördubblats, men den andel, den utgjorde
av hela folkmängden, var vid periodens slut föga större än vid dess
början. Det är först efter 1800-talets mitt som »den industriella
revolutionen» på allvar når även vårt land. Efter den tiden kännetecknas folkets
och näringslivets utveckling här som i allmänhet annorstädes av en
fortgående industrialisering, vilken särskilt från 1890-talets början
framskridit anmärkningsvärt raskt.
1 Ifrågavarande siffror avse givetvis även de industrigrenar, som i det föregående
särskilt behandlats, nämligen sågverksrörelsen och bergshanteringen, men däremot icke
mejerierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>