Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Tillverkningsindustri. Inl. av [G. Sundbärg] K. Åmark - 6. Textil- och beklädnadsindustri. Av G. Sellergren och A. Lilienberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
VIII. TILLVERKNINGSINDUSTRI. 354
liga tids- och arbetsbesparande maskiner, genom lämpliga urval av mönster och
kvaliteter, genom förbättrande av arbetarnas bostads- och hygieniska förhållanden
m. m., varigenom de blivit satta i stånd att med större framgång tävla med
storindustrien och detta arbetssystems mindre tilltalande sidor i väsentlig mån förbättrats.
Tryckta bomullsvävnader tillverkas vid flera fabriker, bland vilka
Ryd-boholms vid Viskaån intager främsta rummet. Kattuner, kretoner etc. av
erkänt god kvalitet framställas här, fastän de givetvis i fråga om
rikhaltigt mönsterurval ej kunna tävla med utlandets, då de dyrbara
tryckvalsarna med få undantag ej tillverkas inom landet.
Linne-, hamp- och juteindustrien.
De norrländska landskapen Hälsingland, Ångermanland och Jämtland
äro väl kända inom landet för sitt goda lin och sina fina linnelärfter. Dock
intaga även Småland, Halland och Västergötland i detta hänseende ett
framstående rum. I medlet av 1700-talet arbetades mycket såväl av
Regering och ständer som av enskilda för linneslöjdens befrämjande. Särskilt
märkes premieringen, införd 1740, enligt vilken lärfter av en viss finlek
(åtta klasser funnos) belönades och som hade till följd, att
yrkesskickligheten högt uppdrevs. Redan år 1741 erhöll D. Kropp privilegier på
uppförandet av en linnefabrik i Härnösand. Särskilt är tillverkning av
segelduk en mycket gammal industri i Sverige. Vid mitten av 1700-talet var
den i sådant flor, att ej blott det inhemska behovet fylldes, utan ej
obetydliga partier utfördes, synnerligast till vissa medelhavsländer.
Linets rötning sker i landets nordliga trakter i stillastående
vattensamlingar, i de sydliga åter på äng, s. k. daggrötning. Det norrländska linet
får i allmänhet en ljusgrå, nästan vit färg; det från sydligare trakter, t. ex.
det småländska, blir grått och mera ojämnt i färgen. Linodlingen har
alltmera nedgått. År 1875 skördades 36 490 deciton, år 1910 blott 6 095,
sålunda en minskning av 83 %. Emellertid har den fabriksmässigt drivna
linneindustrien samtidigt något utvidgats, i det stora mängder lin
importeras. Den inhemska tillverkningen är dock långt ifrån tillräcklig att
fylla landets behov.
Av Sveriges nuvarande till ett antal av 7 uppgående egentliga
linnefabriksföretag må nämnas Almedahls fabriks aktiebolag vid Göteborg,
IIol-ma-Helsinglands linspinneri- & väveriaktiebolag, med anläggningar dels i
Baltaks socken av Skaraborgs län, dels i Forssa socken av Gävleborgs
län, samt vidare Dalsjöfors väveriaktiebolag, Älvsborgs län. En betydande
linnetillverkning drives därjämte i förening med annan textilfabrikation
av Jonsereds fabrikers aktiebolag, Partilleds socken av Göteborgs och
Bohus län. Anledningen till att linneindustrien, trots den omständigheten, att
i Sverige kan produceras lin av utmärkt beskaffenhet, dock är av
jämförelsevis underordnad betydelse torde vara att söka dels i det
överhandtagande bruket av bomullstyger, dels ock väsentligen i svårigheten att erhålla
tillräckligt råmaterial av jämn beskaffenhet samt dels slutligen i svårig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
