Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Tillverkningsindustri. Inl. av [G. Sundbärg] K. Åmark - 9. Elektrisk industri - Elektrokemisk industri. Av W. Palmær
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 71
Yirr. TILLVERKNINGSINDUSTRI.
Under år 1912 tillverkades 3 227 ton zink, 159 ton bly och 527 ton
ferrolegeringar.
Silverraffinering. En mindre anläggning för elektrolytisk raffinering av silver
finnes vid Sala gruva, som tidvis är i gång.
Kemiskt-tekniska produkter. Karbid och harbidkväve. Alby karbidfabriks
aktiebolag började sin verksamhet 1901 och dess anläggning är belägen vid Alby
järnvägsstation vid Ljungan omkring 95 km väster om Sundsvall. Straxt öster
om järnvägsstationen bildar Ljungan ett fall av 22 meter, varur c:a 7 000
elektriska hkr uttagas. Stället var förut obebott; sedan karbidfabriken och den
nedan omtalade kloratfabriken anlagts, har vid Alby uppstått ett samhälle med
c:a 1 800 invånare.
Ur fallet vid Alby använder karbidfabriken 5 000 elektriska hkr. Under år
1907 togs emellertid i bruk ytterligare 6 000 elektriska hkr från den 2 km
nedanför Albyfallet belägna Ringdalsforsen, vilken kraft intages i den
förutvarande karbidfabriken vid Alby. Dennas kapacitet är således 11 000 elektr. hkr.
Under år 1915 utgjorde produktionen c:a 11 300 ton.
Under år 1912 blev även av samma bolag en karbidkvävefabrik igångsatt vid
Alby. Tillverkningen av karbidkväve tillgår som bekant så, att finmalen karbid, med
eller utan tillsatsmedel, upphettas till c:a 900° C i en ström av ren kvävgas, varvid
karbiden, under avskiljande av hälften av sin kolhalt i form av grafit, upptager
kväve till bildande av en förening, vars vetenskapliga namn är kalciumcyanamid.
Den sålunda erhållna blandningen av cyanamid, grafit och opåverkad karbid
jämte karbidens föroreningar är känd under namn av karbidkväve eller kalkkväve.
Dess halt av kväve kan uppgå till c:a 20 %, alltså lika mycket som i
ammoniumsulfat och mer än i chilesalpeter (15"s •/,). Karbidkvävet kan efter målning
direkt användas som kvävegödslingsmedel, beroende på, att det med fuktighet i
jorden omsätter sig till ammoniak, resp. ammoniaksalter. Den direkta
användningen är dock förenad med vissa olägenheter. Sålunda måste man utså
karbidkvävet en vecka före sådden, så att omsättningen till ammoniak är färdig,
innan sådden sker, emedan annars giftverkningar, härrörande från oförändrad
cyanamid, visa sig. Vidare är det oförändrade karbidkvävet oangenämt och
skadligt att hantera på grund av sin halt av bränd kalk (kalciumoxid). Man synes
därför alltmera övergå till att antingen genom försiktig efterbehandling med
vattenånga släcka den brända kalken eller ock till att ur karbidkvävet genom
upphettning med vatten, resp. ånga fullständigt utdriva ammoniaken, som genom
upptagande i svavelsyra överföres till ammoniumsulfat.
Kvävet för framställning av karbidkvävet erhålles bäst genom fraktionerad
destillation av flytande luft. Ur kalciumcyanamid kunna även talrika organiska
föreningar erhållas, såsom urinämne, guanidinföreningar o. s. v. Ur ammoniak kan
numera utan svårighet salpetersyra, resp. ammoniumnitrat erhållas.
Tillverkningen av karbidkväve vid Alby uppgick år 1915 till 10 125 ton.
Vid Stockholms superfosfatfabriks aktiebolags filial i Månsbo nära
Avesta vid Dalälven (jfr nedan under klorat) igångsattes ungefär samtidigt som vid
Alby en mindre karbidfabrik (c:a 650 hkr). Sedermera upptogos här försöksarbeten
beträffande karbidens överförande i karbidkväve. Dessa hava lett till en stor
nyanläggning av samma bolag, Ljunga verk, vid de nära 40 meter höga
Johannes-bergs- och Hångstaforsarna i Ljungan c:a 15 km nedanför Alby (se fig. sid. 454).
Kraftanläggningen är beräknad för c:a 18 000 elektriska hkr. Tillverkningen
utgjorde under år 1915 c:a 20 500 ton karbid och c:a 6 250 ton karbidkväve.
Före upptäckten av karbidkvävet användes karbid så gott som uteslutande till
belysningsändamål, i det den med vatten som bekant utvecklar acetylen. Detta
belysningssätt har i stort i Sverige icke fått användning på så många platser
(ex.: Kungsbacka, Enköping), beroende bl. a. på att vi ju tack vare våra
vattenfall hava lätt tillgång till elektrisk belysning; den för belysningsändamål av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
