Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Tillverkningsindustri. Inl. av [G. Sundbärg] K. Åmark - 10. Hantverk och hemslöjd. [A. Raphael] - Hantverk. Av C. J. F. Ljunggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 71
Yirr. TILLVERKNINGSINDUSTRI.
skråordningens bestämmelser icke längre tillämpliga på idkare av bryggeri, bageri
och slakt i städerna, och samma frihet stadgades för yrkesutövning i allmänhet
i flera nyare städer och köpingar. År 1845 erhöllo socknarna rätt att själva
bestämma, vilka slags hantverkare därinom borde finnas.
År 1846 följde så skrånas upphävande. I deras ställe skulle träda fria
hantverksföreningar till befordrande av hantverkarnes intressen. Rätt att såsom
mästare utöva ett yrke gjordes beroende av åtskilliga civila kvalifikationer och
för de flesta hantverk av skyldigheten att ha avlagt mästerprov; för att hålla
verkstad i stad fordrades dessutom burskap. Men vilket hantverk som helst
fick idkas på landet, och att samtidigt idka flera hantverk blev även tillåtet.
Dessutom medgavs varje välfrejdad myndig svensk man rätt att, utan mästerskaps
eller burskaps förvärvande, med biträde av hustru och hemmavarande barn få
tillverka varor — en rättighet som även utsträcktes till kvinnor. Den
fullständiga näringsfriheten infördes år 1864.
Redan kort efter utfärdandet av 1864 års näringsfrihetsförordning var
inan inom våra hantverkskretsar på det klara med, att det icke var bra
med den helt obundna näringsfriheten. Det dröjde heller icke många år,
förr än man å industriidkarmöten började diskutera frågan, huruvida
näringsfrihetens utsträckning motsvarade de anspråk, som yrkesidkarna
kunde hava härutinnan, eller vilka förändringar, som kunde vara nödiga.
Det var egentligen på trenne detaljer uti 1864 års förordning, som
kritiken koncentrerades.
Den ena anmärkningen rörde § 2, där det endast stadgades god frejd
samt att råda över cig själv och sin egendom för att undfå rättighet att
utöva näringsyrke.
Den andra anmärkningen gällde bestämmelserna i §§ 13 och 14, där det
i motsats till föreskrifterna uti 1846 års fabriks- och hantverksordning
överlämnades åt yrkesidkarna själva att avgöra, om de skola bilda
föreningar eller icke.
Den tredje huvudanmärkningen omfattade frånvaron i författningen av
bestämmelser, ägnade att sätta yrkesidkarna i stånd att uppamma
skickliga arbetare.
Allt ifrån början av 1870-talet, således blott få år efter tillkomsten av
den några år förut eftertraktade näringsfriheten, hava de här omnämnda
kardinalanmärkningarna gjort sig gällande med oförminskad kraft, och
är detta desto mera egendomligt, som just de anförda detaljerna kunna
anses såsom huvudpunkter uti 1846 års författning. I själva verket äro de
också att betrakta såsom kvarlevor från skråväsendet, vars författningar
bl. a. utmärkte sig för bestämmelser angående kompetens för yrkesutövning,
för föreskrifter om »föreningar» samt för stadganden angående
utbildning av lärlingar och gesäller. Det synes nu vara en allmän åstundan
att i modern form återupptaga bland annat forna bestämmelser om vissa
kompetensvillkor, för rätt att utöva näringsyrke, liksom redan i Tyskland
dylika villkor stadgats (Befähigungsnachweis). Framställningar hava
också under senare åren blivit gjorda i här nämnt syfte.
Då maskintekniken för några decennier sedan tog herraväldet inom de
industriella yrkena och det ena efter det andra hantverksyrket drogs in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
