Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Handel. [Av A. Berencreutz] - Handelspolitik. Av S. Brisman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-508
IX. HANDEL.
För Danmark åter, som i huvudsak står på frihandelns grund, är siffran c:a 8 "/<,.
I allmänhet torde man kunna säga, att tullarna i Sverige ungefär uppgå till det
för protektionistiska länder normala, snarare mindre än mera.
Dessa siffror ge emellertid ej något pålitligt uttryck för själva skyddets storlek,
då i desamma ingå såväl finans- som skyddstullar, vilka sålunda måste
särskiljas-För Sverige ställer sig saken på följande sätt.
Finanstullarna äro i regel högre än skyddstullarna. I Sverige utgöra de i
genomsnitt e:a 30 % av värdet. I huvudsak falla de på tre olika slags varor.
Viktigast är tullen på tobaksvaror, som dock liksom tullen på spirituösa till
någon del är att anse som skyddstull. Den utgår med 1 kr. pr kg för oarbetad
tobak, 1*80 för piptobak, snus o. d. och 6 kr. för cigarrer och cigarretter; i
genomsnitt utgör tullen ej mindre än 50 % för färdiga varor och 80 % för råvaror..
Därnäst kommer tullen på vin och spirituösa, som uppgår till ungefär 55 à 60 %
av värdet. Den tredje däremot, kaffetullen på 12 öre pr kg, är en av våra
lägsta tullar, utgörande endast c:a 10 % av värdet.
Skyddstullarna åter utgöra i genomsnitt ungefär 15 % av värdet, något som
var fallet även -under den gamla taxans tid; den nya taxan har sålunda ej
medfört någon ändring av tullskyddets höjd. Skyddstullarna kunna uppdelas i
livsmedelstullar och industritullar.
Av livsmedelstidlarna äro spannmålstullarna utan jämförelse viktigast. Dessa
utgå för alla slag, utom för havre och majs, som äro tullfria, med 3’70 kr. pr
dt för omalen och 6’50 för målen vara. I förhållande till värdet utgör dettar
fortfarande enligt handelsstatistikens värdesiffror, för omalen vete 25 % och för
råg 30 %, för mjöl åter resp. 32 och 43 %. Såväl vete- som rågmjöl höra
sålunda till de allra starkast tullbelastade varorna. För raffinadssocker är tullen
II öre pr kg (fr. o. m. 1916 skall den sättas till IOV2 och 1918 till 10 öre),
vilket motsvarar 37 % av värdet, och för margarin 15 öre eller 15 % av värdet.
På industriens område äro tullarna på textilvarorna viktigast. Dessa utgöra
emellertid en så stor mängd, att några enstaka tullsatser ej kunna nämnas.
Emellertid kan värdetullen på garner av olika slag beräknas till c:a 7 för
vävnader av siden är den 14 %, för dylika av bomull 18 % och av ylle 20 %..
På skodon utgår tullen med 6 kr. pr kg; då de importerade skodonen äro av
dyrbarare slag, motsvarar detta blott 25 % av värdet; häri ingår dock även skyddet
för den inhemska garverinäringen. På galoscher är tullen l’so kr. pr kg eller
25 % av värdet. För övrigt kan anföras, att tullen på glasvaror uppgår till
1ft à 1/s av värdet, för cement till 60 öre pr dt, motsvarande över 20 av
värdet, på halvfabrikat av järn och stål till 16 om tullfria varor fråndragas,.
eljest 5 för järn- och stålvaror, om tullfria varor fråndragas, 25 %, eljest 14
För maskiner har i enstaka fall en värdetull på 10 % bibehållits, och tullen får
i intet fall understiga 5 % av värdet; i genomsnitt uppgår den till c:a 10 %.
Hur stort det understöd är, som olika näringsgrenar genom tullarna erhålla
av samhället, är blott i vissa fall möjligt att beräkna. Som exempel må nämnas
sockertullen. Sockerfabrikerna sälja över 130 milj. kg socker om året, och då
i regel priset höjes över det utländska åtminstone i det närmaste så mycket, som
tullen tillåter, så få landets invånare till sockerindustrien och betodlarna i form av
förhöjt pris på socker betala 11 öre pr kg, d. v. s. mellan 14 och 15 milj. kr.,
om året. För de flesta andra näringar är emellertid en dylik beräkning möjlig
först efter ingående undersökningar, vilka icke finnas gjorda.
Tullarna avse att skydda den inhemska avsättningen och inskränka importen.
Det ligger då nära till hands, att Staten även gör något för att understödja
avsättningen utomlands och för att öka exporten. Förr använde man sig för
detta ändamål av exportpremier. Dessa hava nu upphört, men i stället har manr
i länder med stats järnvägar, framför allt Tyskland, infört särskilt låga
exporttariffer. I Sverige har år 1912 beslut fattats om dylika, huvudsakligen gällande-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
