Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Samfärdsmedel - 1. Järnvägarna. Av [G. Welin] T. Hamnell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVÄGARNA.
583
i.-.,. Järnvägstrafiken i Sverige, ären 1866—1911.
äro enkelspåriga samt i allmänhet, såsom beräknade för en mindre intensiv trafik
än de stora utländska huvudlinjerna, kunnat nöja sig med mindre omfattande
bangårdsanordningar och mindre rullande materiell. Till den låga
anläggningskostnaden bidraga också en del andra omständigheter, såsom att den erforderliga
marken, särskilt å de långa sträckorna genom Norrland, avgiftsfritt
tillhandahållits av landsting, kommuner och enskilda samt att bananläggningen mestadels
kunnat, med undantag av de ovan nämnda kostsamma brobyggnaderna, försiggå
utan dyrbara konstbyggnader.
Vid 1914 års slut utgjorde de trafikerade statsbanornas
anläggningskostnad 596 miljoner kronor och de enskilda banornas 579 miljoner. Pr
kilometer blir alltså kostnaden för de förra vid pass 123 000 kronor, för de
senare omkring 60 000. Särskilt de normalspåriga enskilda banorna
kostade vid pass 72 000 kronor pr km och de smalspåriga 37 000 kronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
