Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Samfärdsmedel - 4. Postväsendet. Av R. Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»320
xi. samfärdsmedel.
nnngens och rikets värv och ärenden. Och 1563 förordnades, att för
fortskaffande av Konungens brevdragare skulle användas utgärdshästar, d.
v. s. sådana, som under krigstid skulle avlämnas i stället för en fullt
beklädd karl. Dessa och liknande bestämmelser avsågo emellertid mer
eller mindre tillfällig befordran av Regeringens post, och av enskilda
fingo dessa brevdragare icke, åtminstone ej i regel, anlitas. År 1620
inrättades för Konungens ståthållares räkning en »viss ordinarie post» för
befordran av brev mellan länsresidensen och hovet. Härtill skulle
användas lämpliga unga bonddrängar, vilka ägde åtnjuta viss lön, kläder och
fri förtäring hos undersåtarna. För att kunna legitimera sig utrustades
de med ett slags tjänstetecken, s. k. postvapn, en anordning som
emellertid redan på 1500-talet varit i bruk. Från sagda år 1620 finna vi
för första gången omtalad en post, som var upplåten även till
allmänhetens begagnande mot särskild avgift. Denna, för befordran av brev till
och från utlandet avsedda post framgick å linjen
Stockholm—Markaryd (vid gränsen till dåvarande danska
Halland)—Helsingör—Hamburg och fortskaffades med ridande bud. Med inrättandet av denna
postgång kan dock ett offentligt svenskt postväsen icke sägas hava kommit
till stånd. Detta skedde först sedan den för saken mycket
intresserade Axel Oxenstierna tagit angelägenheten om hand samt, efter
det åtskilliga svårigheter övervunnits, fått genom drottning Kristinas
förmyndareregering den 20 februari 1636 utfärdad en förordning om
Post-Bådhen, varigenom vissa, vid landsvägarna belägna hemman, mot
åtnjutande av frihet från en del allmänna bördor, längre fram även mot
erhållande av någon lega av postmedlen, fingo sig ålagt att ombesörja de
allmänna posternas fortskaffande.
På var annan eller var tredje mils avstånd anställdes sålunda en postbonde,
vilken borde hava i sin tjänst tvenne postdrängar och själv eller genom dessa
befordra posten till närmaste postbonde. Under de första åren av den offentliga
postinrättningens verksamhet skedde postbefordringen uteslutande med gångbud.
Redan 1645 omtalas emellertid även ridande — först något senare åkande —
poster. Posten framgick en gång i veckan mellan Stockholm och södra, västra
samt norra orterna. Nyss nämnda år 1645 anordnades postföring jämväl utefter
Bottniska viken över Torneå till Finland. Även för uppehållande av
sjöpostförbindelser med Östersjöprovinserna och utlandet träffades efter hand anstalt
förmedelst insättande av postjakter å olika linjer. Från 1662 finna vi en del
viktigare postgångar inom riket efter hand utvidgade till två veckoturer. Först
så långt fram i tiden som 1810 utsträcktes till fyra gånger i veckan
post-föringen mellan Stockholm och Göteborg, och femtio år senare hade man äntligen
kommit därhän att, delvis med anlitande av järnvägslägenhet, kunna anordna
daglig postförsändning mellan huvudstaden och rikets andra stad. Postanstalternas
antal utgjorde under de första åren allenast 29 men hade redan 1668 stigit till
78. Brevportot var i början lika — 2 öre silvermynt (motsvarande ungefär
16’6 öre) — men blev snart graderat.
Om ock svenska postinrättningen, i överensstämmelse med sitt ursprung,
redan från första början betraktades såsom ett Statens allmänna verk, blev detta
först med år 1677 till fullo fastslaget, i det att från den tiden Staten själv för
alltid övertog verkets ledning och tillgodoförde sig inkomsterna på rörelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
