Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Bank-, kredit- och försäkringsanstalter - 1. Myntväsendet. Av K. A. Wallroth - Kontrollen å guld-, silver- och tennarbeten. Av K. A. Wallroth - 2. Bankväsendet. Av I. Hultman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
XII. BASK-, KREDIT- OCH FORSA KRINGSANSTALTER.
Vad handeln med guld- och silverarbeten beträffar, är det icke medgivet att
till salu hålla andra än dylika arbeten, som hålla de halter, som ovan äro
angivna för tillverkningen; endast i vissa undantagsfall är detta tillåtet.
2. BANKVÄSENDET.
Historik.
Riksbanken i äldre tider. Sveriges första bank -—■ den s. k. Palmstruch-
ska banken— erhöll sina privilegier 1656. Den bestod av två
avdelningar: den ena (växelbanken) för girorörelse (med förbud att utlåna insatta
medel eller att kreditera någon för belopp, som ej blivit insatta) — den
andra (lånebanken) för utlåning mot realsäkerhet (fast egendom, vissa
varor och andra värdeföremål) och mottagande av depositioner mot ränta.
År 1661 började banken utgiva sedlar.
ü-enom vanskötsel råkade denna bank snart på obestånd, och bankrutt
kunde ej undvikas, fastän Staten kom den till hjälp bl. a. genom att
förklara dess sedlar för lagligt betalningsmedel och garantera deras inlösen.
I denna banks ställe inrättades 1668 en statsbank — Rikets ständers bank,
numera Sveriges riksbank kallad — som skulle styras av Rikets
ständer allena (med Regeringens uteslutande från ali befattning med banken).
Dess rörelse skulle vara av samma art och drivas efter samma grunder
som den Palmstruchska, dock med uttryckligt förbud mot sedelutgivning.
År 1701 fick banken emellertid rätt att utgiva sedlar.
Till en början var den utelöpande sedelmängden ringa, men sedan, sedlar å
små valörer medgivits och då banken, i syfte att uppmuntra näringarna, bedrev
sin utlåning på alltför liberalt sätt, ökades sedelutgivningen till överdrift, i
följd varav banken 1745 måste inställa inlösningen av sedlarna. I samband
med 1776 års myntreform (varigenom kopparn upphörde att vara
huvudmynt-metall och silvret ensamt blev landets myntfot) upptog banken åter
inlösningen av sina sedlar, som därvid devalverades till omkring hälften av sitt
nominella värde.
Snart nog råkade dock penningeväsendet åter i oreda. Då Staten i följd av
kriget mot Ryssland 1788—89 såg sig tvungen att upptaga nya lån, övertogo
Rikets ständer befattningen med statsskulden, vars förvaltning överlämnades
åt ett under ständerna lydande verk — Riksgäldskontoret. För att skaffa
Staten erforderliga medel, bemyndigades detta verk bl. a. att utgiva sedlar samt
driva viss slags bankrörelse. Dessa sedlar (»riksdaler riksgälds») sjönko
emellertid snart i värde, under det att däremot bankens sedlar (»riksdaler banco»)
bibehöllo sitt oförändrat. År 1802 beslöts, att banken skulle inlösa
Riksgäldskontorets sedlar med sina egna, efter de förras dåvarande genomsnittliga
kursvärde (2/s av det nominella, alltså 1 Rdr banco — ]rj2 Rdr riksgälds). Dels
därigenom, dels i följd av lån till Staten under kriget 1808—09 försvagades
bankens ställning, så att den 1810 måste faktiskt upphöra med inlösningen av
sina sedlar, vilka därefter betydligt sjönko i värde. Efter fleråriga
förhandlingar lyckades det 1830 att åter bringa reda i penningeväsendet, och därvid
bestämdes, att banken skulle återupptaga inlösningen av sina sedlar med silver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
