Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning. Freden i Teusina. Gränsregleringen och Kexholms öfverlämnande (1595—1597)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
nov. 1594 i Teusina; de skulle bli både långvariga och vanskliga.1
Ryssarna begärde i början utom Kexholm hela Estland med
Reval och Narva; småningom afprutade de sina anspråk till
Kexholm, Narva och en krigskostnadsersättning. Svenskarna
åter begärde Ivangorod med län, landet mellan Systerbäck och
Neva samt en penningersättning för Kexholm, om detta
ändtligen skulle afstås. I dec. blef kongressen for en tid sprängd,
då de svenska ombuden, som lämplig påtryckning, drogo sig
tillbaka till Wesenberg. Ryssarna anhöllo om förhandlingarnas
fortsättande och fordrade sedermera endast Kexholm; på svensk
sida inskränkte man sina anspråk till en penningersättning för
denna fästning, särskildt med hänsyn till där nedlagda kostnader.
I febr. 1595 lät man äfven denna fordran falla, men ännu fanns
en stötesten: ryssarna ville komma i besittning af Kexholm utan
xippskof, men på hertigens upprepade befallning fordrade
svenskarna, att gränserna först skulle regleras. Minckwitz kom vid
denna tid tillstädes, men ryssarna ville icke erkänna honom som
medlare eller låta honom konferera med Warkotsch, som på
deras sida deltog i förhandlingarna. Äfven svenskarna voro
obenägna att lämna den kejserliga medlingen för stort rum,
säkerligen närmast af farhågor för lybska tillskyndelser i
handelsfrågorna.2 Mot de svenska krafven, att stapeln för den utländska
handeln skulle förläggas till Reval och Viborg, försökte ryssarna
visserligen den underliga invändningen, att Gud skapat människan
att fritt färdas till lands och vatten och att de tyska köpmännen
därför icke borde röna något hinder.8 Men i midten af febr.
1595 hade svenskarna fört sin ståndpunkt härutinnan till seger,
och fastän frågan om gränsregleringens förhållande till Kexholms
1 De ryska kommissarierna voro furst Ivan Sampsonovitj Turenin, Ostafij
Michajlovitj Pusjkin samt djakerna Grigorij Klobukov och Posnik Dmitriev.
Den förstnämnde hade sedermera öfverinseende öfver de ryska
gränskommitle-Tade; han fick från svensk sida vitsordet att vara »begåfvad med allehanda
tungomål», men benägen att »snorka och pocka» och mena sig visare än andra.
Lars Torstensson och hans medförordnade till onämnda, Noisniemi 1 okt.
1595. Kop. Muscov., Gränskommiss.
9 Minckwitz’ relation, Narva 17 febr. 1595, i Haus-, Hof- und
Staats–archiv i Wien; innehållet i största korthet meddeladt af B[urenstam] i hans
förteckning på där befintliga handskrifter rörande Sverges historia (tryckt i
Haag 1871) sid. 25. För en uttömmande framställning af Teusinakongressens
"historia fordras naturligtvis en mer ingående kännedom om såväl denna som
-Minckwitz* öfriga relationer.
8 Soloviev II, 586.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
