Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning. Freden i Teusina. Gränsregleringen och Kexholms öfverlämnande (1595—1597) - Förberedelser till gränsreglering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Genom det utan tidsbegränsning gällande fredsslutet afstod
Ryssland uttryckligen från alla anspråk på Estland, och Sverge
förband sig att till Ryssland öfverlämna Kexholm med län, när
gränserna väl blifvit gångna af fyra olika kommissioner, som
skulle begynna sitt värf redan 29 juni 1595. Innan
gränsregleringen verkställts, skulle ingen skatt upptagas i de lappdistrikt,
som varit föremål för tvist; men den skulle alltfort uppbäras af
Sverge mellan Österbotten och Varanger och af Ryssland i erkändt
ryska distrikt. Stapeln för den främmande handeln förlades till
Reval och Viborg; endast svenska undersåtar fingo segla på
Narva, där köpenskapen uteslutande skulle bedrifvas på den
svenska sidan, med undanskjutande af Ivangorod. Svenskar och
ryssar tillförsäkrades för öfrigt handelsrättighet i de båda rikenas
alla städer, mot erläggande af lika hög tull och med rätt för
svenskarna att fa sig upplåtna lämpliga nederlag. Betalningen
af ömsesidig enskild gäld garanterades; fångarna skulle utväxlas
och förrymda missdådare alltid utlämnas; öfvergrepp af gränsbor
skulle beifras på möten mellan vederbörande svenska och ryska
befallningsmän. De båda potentaterna skulle ej lägga hinder i
vägen för hvarandras beskickningar och poster. Ingendera skulle
hjälpa den andras fiender med folk eller penningar. Traktaten
skulle bekräftas af båda potentaterna genom korskyssning — af
Sigismund, när han kommit från Polen till sitt arfrike. Vid
tronskifte i något af rikena skulle den ånyo bekräftas af därtill
förordnade sändebud på ett gränsmöte.1
Samtidigt med traktatens afslutande fann den kejserlige
legaten lämpligt att i en skrifvelse till de svenska kommissarierna
förbehålla sin herre, det romerska riket och dess ständer alla
rättigheter på Lifland samt öfriga privilegier, ehuru han
förklarade sig icke ha funnit något mot dessa stridande i de artiklar,
som kommit till hans kännedom.2 — Minckwitz hade i det längsta
sökt förmå de svenska kommissarierna till vissa eftergifter åt
Lybecks handelsintressen, men endast mottagit halfva löften;
senare lyckades han beveka konung Sigismund till en förklaring,
som i någon mån uppfyllde dessa önskningar.8
Hertigen hade bakom de långsamma och besvärliga freds-
1 Sverges Traktater V, 79 f.
* Ib. V, 91 f.
8 Blümcke xx f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
