Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning. Freden i Teusina. Gränsregleringen och Kexholms öfverlämnande (1595—1597) - för Österbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre hade ryssarna med åberopande af sina instruktioner vägrat r
gå, ehuru Teusinatraktaten bestämde Repola som slutpunkt.1
De svenska kommissarierna synas icke med tillbörlig fasthet ha .
stått på sin rätt därutinnan, och den ryska envisheten hembar
-trots allt en seger.3 Gränsregleringen, så långt den räckte,
innebar för Sverge en obestridlig framgång, men ryssarna hade
åtminstone vunnit en västligare utgångspunkt än Repola för den
tredje kommissionens arbeten.
I öfverensstämmelse därmed hade Mauritz Jöransson och
hans medförordnade, vid de österbottniska gränsförhandlingaraas
början i Lappola 13 aug. 1595, anmodats af ryssarna att följa
dem till Pisanmäki och där begynna sitt värf. Svenskarna anade
emellertid svek bakom detta oväntade förslag och afböjde det
bestämdt, under hänvisning till fredens bestämmelser och sin egen
instruktion. Ryssarna förklarade, att deras vederpart intet hade
att skaffa så långt österut som på landtryggen vid Repola; de
föreslogo till sist, att man skulle börja gränsläggningen i
Lappmarken, under afvaktan på bèsked från Moskva. Men man kunde
blott ena sig om att ömsesidigt inhämta nya instruktioner och
låta freden okränkt äga bestånd (sept. 1595).3 Gödik Finke och
hans medbröder läto sig emellertid angeläget vara att påbörda
den österbottniska kommissionen äfven gränsläggningen mellan
Pisanmäki och Repola. De hade redan själfva ställt sig
ryssarnas önskningar till efterrättelse och framhöllo, att Repola var
beläget långt inne i grannens land.4 I febr. 1596 förklarade sig
1 Sverges Traktater V, 99 f. (jfr ib. 840); Hildebrand 212 f., 236 f., 257 f.
— Klas Fleming (till Lehtis) m. fl. till hertig Karl, Pellossalo 19 okt. 1595. Orig. (jfr
Gottlund 120). Det heter där: ». . . Men effter udi Storfurste Jörgens breff
står förmält opå latin, att the som udi Sawlax boandes äre, äge hälfftena aff
Kiurunsaari med Ryssen, wille wy ingelunde affstå ther ifrån, utan tilbiude
them, att om the wille göre i thenne höst ett fulkomlig beslut om råårna,
szå skall inthet bliffue undantagit aff alt thett wy kune hafue gamble breff och
sanferdige gamble grenzbönders berättelse om». (Jfr Sverges Traktater I, 452).
Jämte öfriga gränshandlingar bland Muscov., Gränskommiss.
2 Hildebrand 213.
8 Hans Hanssons memorial, Ule fästning 7 sept. 1595. (Orig. Muscov.,
Gränskommiss.; jfr Hildebrand 216 f.) — De ryska fullmäktige voro Jermola
Feodorovitj Korobov och djaken Afanasij Malygin.
4 Hildebrand 214. Gödik Finke till Sven Persson, Jokas tingsställe 5
jan.; Klas Fleming till Gödik Finke, Åbo 1 febr. 1596 (kop.
MuscovGränskommiss., Kopiebok från Kankas). Det heter i det senare brefvet. ». . .
Så hafuer Rydzen icke heller kunnedt tillatha then orett och omöglighett hade
waredt, om uy till Repola hade ueledt trengie oss, som ähr 20 milar in öfuer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
