Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tsar Boris och hertig Karl. Förbundsplanerna mot Sigismund. Teusinafredens upprifvande och tvisten om Estland (1598—1604)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
valet som ett enigt och ur Guds ingifvelse framgånget verk.1
För sent anlände ett sändebud från Polen, som hade i uppdrag
att söka fa valet uppskjutet, tills fullmyndiga polska legater
hunne anlända och framställa förslag om Sigismunds väljande,
till båtnad för Ryssland och hela kristenheten.2
Konung Sigismund hade vid underrättelsen om tsar
Feo-dors död gifvit befallning, att intet sändebud skulle
framsläppas till eller från Ryssland; han ansåg sig nämligen ha att frukta
ryska intriger mot Sverge och Polen.8 I själfva verket vände
den nye härskaren i stället all sin uppmärksamhet mot tatarerna»
som enligt ett skräckinjagande rykte stodo i begrepp att ånyo
kasta sina massor mot rikets gränser. Med en stark här drog
han söderut, ledsagad af de alltjämt församlade ständerna, men
tatarerna läto icke höra af sig, och tsaren tillbragte sommaren
ostörd i Serpuchov.4
Sigismunds tromän hade i början tillstyrkt en omedelbar
hänvändelse till den nye tsaren angående Teusinafredens
bekräftande, men sedan ändrat mening, och konungen hade låtit saken
förfalla.5 Till hertig Karl kom budskapet om tsar Feodors död i
mars 1598; ryktet hade förut i otid berättat det samma, och
hertigen lät sig icke genast öfvertyga. Kort förut hade han
sökt hänvända sig till tsaren med begäran att få uppköpa
spannmål, hampa och andra förnödenheter, men konungens
anhängare voro på sin vakt att hindra hans förbindelser öster ut,
och på Sigismunds befallning blef budbäraren fasttagen och förd
1 Liksom i fråga om valet 1613 äro den ryska rikskrönikans (Novyj
letofisets 46) och det officiella manifestets (Akty AE II, 16 f.) uppgifter
om dessa händelser allt igenom falska. Valets verkliga förlopp har man
någorlunda lärt känna först efter publicerandet af den polske vojvoden
i Orsja Sapiehas rapporter (i Archiwum domu Safiiehöw I, 1892). På
dem bygger så väl Platonov 223 f. som Waliszewski 61 f. — I Baners
m. fl. nyss cit. bref finnas flera intressanta upplysningar om valstriden,
bekräftande Sapiehas rapporter. Bland tronpretendenterna nämnas, utom Boris
Godunov, ärkehertig Maximilian, Feod. Romanov och hans bror, Feod.
Msti-slavskij och en Sjujskij, slutligen också konung Sigismund. Man finner
äfven det vidt spridda ryktet, att tsar Feodor på dödsbädden gifvit ätten
Romanov sitt förord. Brefvet är tyvärr delvis oläsligt.
* zjukovrrj, Sejmovaja borba, 338.
a Sigismund till Otto Wrangel och öfriga befallningshafvande i Narva,.
4 mars (n. st. Sig. ty. reg.); Arv. Eriksson (Stålarm) till Gödik Finke, Viborg
13 mars 1598. G. Finkes reg.
4 Soloviev II, 691.
5 Sten Banérs och Ol. Sverkerssons memorial för Lindorm Nilsson,,
Wittensten mars 1598. Orig. Handl. ang. dtskill. Sigismunds anhängare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
