Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tsar Boris och hertig Karl. Förbundsplanerna mot Sigismund. Teusinafredens upprifvande och tvisten om Estland (1598—1604)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
misstro dessa moskovitiska ingifvelser, och sedan han gjort sig
till Finlands och Estlands herre, kunde han ställa sig mera
afvisande än förut mot tsarens anspråk. Genom hertigens halfva
löften om Narvas afträdande och tsarens sega fasthållande vid
dessa var emellertid Teusinafreden ohjälpligt upprifven. Vid den
utbrytande kampen mellan konungen och hertigen i Lifland
undvek tsaren försiktigt att taga parti, men det kunde tyckas
honom en triumf, att han samtidigt fick skåda bådas högtidliga
beskickningar i sin hufvudstad -— liksom ställde de sig till
efterrättelse den moskovitiska kanslifiktionen, att främmande
potentater ständigt täflade om tsarens gunst och eftersökte hans
skiljedom. Han sökte åter spela ut den enes anspråk mot den
andre, i hopp att genom diplomatiska konststycken vinna land
och städer, som tsar Ivan icke lyckats behålla med vapnens
makt. Men hertigens anbud befunnos som vanligt njuggt
tillmätta, medan åter den littauiske kanslerns vidtsväfvande
projekt tycktes afsedda att fördärfva moskovitiska sedvänjor och
förgripa sig på försynens egna anordningar. Till sist måste
tsaren därför nöja sig med en uppgörelse af det vanliga
tarf-liga slaget med Polen, och medan han mot hertig Karl iakttog
en misslynt tystnad, sökte han främja sina estländska anslag
genom de tvetydigaste intriger. Men under det den svenske
regenten alltmer befäste sitt välde genom en klok och kraftig
politik och särskildt sökte knyta Estland fast till det öfriga
riket,1 hotades plötsligt tsarens hela maktställning af en
omhvälfning, som inhemskt missnöje och ondskefulla polska
planer hade förberedt.
käns och riksdagarnes historia I, 41 f.): »Tå sade H. F. Nd«:Ryssen
Stoor-furstenn hafwer 4 gånger thetta året 99 haft säningebudh til H. F. och
finnarne och theras öffverste hafue them fångat och tagit theras håfuor ifrån
och wist them.. . tilbaka heem igen, dog hafue någre hwar gången unslupit
och til H. F. N. framkomith med sine instructiones; och hafwer han begärat,
ath han them skulle faå straffa therföre och mera, som Arfwid Erikson och
Axil Kurk honom skadt hade och förtörnat i sådana måtto och andra; dog hafuer
H. F. Nde honom så igen swarat, att H. F. Nde them siälf welle straffua
ef-ther Swäriges lagh och att Storfursten wille låtha sigh åttnöija ther med,
som uthi H. F. Nds punchter står.»
1 Man behöfver endast erinra sig hertigens åtgärd att upptaga
estlän-dare i rådet år 1602, liksom han utsett Didr. Strick till medlem af
beskickningen till Ryssland 1601. Jfr s. 11 n. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
